tisdag 15 juni 2010

Goddag!

Idag är vi tre som jobbar på katthemmet så sysslorna löper på i stadig takt. Våra två lediga boxar har inretts och väntar på nya gäster, en fågel har viskat i mitt öra att en Gandalfo ska flytta in på fredag.
Vår nykomling Mikkel var ju hos veterinären igår för en titt på den stackars svullna pungen, det blir medicinering för honom och en sån där fåntratt, ni vet, som en parabol i plast som katten måste ha runt huvudet för att inte komma åt och slicka på det inflammerade området.
Han kommer läka fint så det är bara ett kort tag han måste ha den där tratten, men han ser ju bra fånig ut... Han är en riktigt trevlig kisse, vill bara gosa gosa och buffar hårt med huvudet.



Polly har en gnagpinne som hon kan bli alldeles galen i. Jag väntar fortfarande på att någon ska uppfinna tuggben för katter, jag vet ett flertal som skulle behöva det. Här kommer mer bilder på Polly, jag kan inte låta bli att fota henne, hon är helt underbar.



Jag önskar mig en sån där kamera som tar flera bilder i sekunden, vilka toppenbilder det skulle bli på yrhättor som tex Polly! Nu blir ungefär 1/9 av bilderna användbara, resten är bara ett grått sudd....

Jag tänkte berätta lite för er om det här med jourhem, en väldigt bra grej. Som ni kan läsa på hemsidan så handlar det om att ta hand om en katt tillfälligt tills vi hittar ett nytt hem. Det kan handla om några dagar eller flera månader - det är väldigt olika från katt till katt.
Nu på sommaren åker flera av våra jourhem på semester och vi försöker så gott vi kan ordna med kattvakter och nya jourhem. Problemet med denna årstiden är det stora trycket på intagningen, mängder med katter behöver hjälp och vi står helt hjälplösa eftersom vi inte har några jourhem.

Jag har varit jourhem åt ett flertal katter och det ger så mycket! Jag har fått varit med om kattungefödsel och ungarnas uppväxt, Sol, Båtsman, Korp och Kaja hette dom.
Att få följa deras utveckling från små hårlösa pipande varelser till atletiska kattungdomar med varsin unik personlighet var fantastiskt! Och att de sedan fick flytta till underbara hem var såklart lite sorgligt men man var även så stolt över dem och jag kommer alltid att minnas dessa katter som tassat genom mitt liv.
Man får lära sig mycket av katter, och inte minst kattungar, saker som inte går att läsa i böcker. Man lär sig att alla kattindivider har sina egna små egenheter och nyanser.

En av katterna som jag minns mest från katthemmet är Gretzky. Han fångades i en fälla som var avsedd för en kattmamma med ungar. Han var inte märkt, och ingen ägare kunde hittas, så han fick komma in i föreningen.
Han bodde i några jourhem men ingen fick komma i närheten av honom, han var en riktigt rädd och arg katt.
När han flyttade in på katthemmet låg han bara i sin igloo och om man gick in till honom fick man höra ett frääääs och så kunde det komma ut en svart och vit tass som slog till en på fötterna. Vi bestämde oss för att avvakta och låta honom lugna sig i sin egen takt, men en sak var vi säkra på, detta var en mycket skygg katt som skulle kräva mycket arbete!
Ett par månader gick och ingen visste egentligen inte vem katten Gretzky var, han höll sig nästan alltid gömd i igloon. Men sen började han komma ut för att äta när vi ställde in maten, man fick helst inte titta på men ibland var han så hungrig att han inte brydde sig. Efter ytterligare ett par veckor låg han uppe på sin hylla. Försökte man klappa blev det spott och fräs och en sopa med tassen, han var livrädd för handskar så vi kunde inte använde dessa heller. Vi gav honom mer tid.
Tillslut drog jag på mig ett par sådanadär plasthandskar, de var inte så läskiga och stod emot, en del av, hans utbrott. Men skam den som ger sig, en dag kliade jag honom extra länge i nacken när han lugnat sig och plötsligt ser jag hur de små tassarna trampar och krampaktigt kramar om liggdynan! Han njuter!
Sen går det med en väldans fart, snart kan jag kasta handsken i soporna och börja massera honom. Ett par veckor senare ligger han på rygg och man får klia på magen. Han leker och busar, myser och spinner som om han inte gjort annat. Jag kan försiktigt lyfta honom i knät och han ligger där avslappnad och lugn.
Jag insåg att detta är ingen skygg katt, det är en helt vanligt tam katt som haft det jobbigt och blivit illa behandlad. Idag är han adopterad och jag tänker ofta på honom och är väldigt tacksam för att jag fick lära känna honom.
Här kommer bilder och en kort video på katten Gretzky.



1 kommentar:

  1. Stackars Mikkel.En katt i tratt. Tänk att behöva gå omkring med en tratt på huvudet.
    Men hälsa honom att han snart blir bra och att han inte alls ser fånig ut i tratten.
    Mjaau Efi.

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en kommentar!