Hej på er därute!

Julgardinerna är uppe, julstjärnorna tända, papperkakorna provsmakade och vi väntar bara på snön för att julstämningen ska bli komplett. Vi skänker dock en tanke åt de hemlösa katterna som har ännu en vinter framför sig, plötsligt känns önskan om snö och kyla inte lika lockande längre.

Förra vintern var riktigt lång och kall och den gick hårt åt katterna. Köldskador på öron och svans är inte ovanliga. Moira fick hjälp av föreningen efter att hon uppmärksammats av en snäll person i januari, då det var som allra kallast. Hon var utsvulten och den lilla frusna stumpen till svans trillade av, likaså de förfrusna öronlapparna. Idag har Moira ett hem och hon ska aldrig mer behöva frysa och svälta.



Tiger Woods. Alla undrade ju samma sak - varför är det ingen som vill ha honom? Den tårögda katten från golfbanan, med de trasiga öronlapparna?



Tiger har kvaliteter som smälter de flesta hjärtan. Han gjorde en strålande insats som pr-katt under ett av Granngårdens butiksevent. Vi stod mitt i butiken med ett bord fullproppat med profilmaterial, kakor och...Tiger Woods. Han fick en exklusiv fårskinnsbädd placerad mitt på bordet och iförd en stilig neonrosa kattsele (färgmatchningen var inte den allra bästa men det var den enda som räckte hela vägen runt så att säga...) låg han som en kung inför ett hov. I totalt sex timmar (sex timmar!) arbetade han hårt och med stor inlevelse. Nåja, mestadels i liggande ställning - förutom när han demonstrerade hur myntamössen fungerade och ett besök i toalådan med nyfiken publik. Han var en riktig magnet och förbipasserande människor utropade: Nämen! Är det en riktig katt? Varpå de oftast gjorde en grundlig undersökning om att så var fallet.



Inte lång tid efter denna bravad gjorde han en annan form av succé - och den var endast ämnad för att par utvalda människor. Han har äntligen några som pysslar om honom, bara honom. Några som finns där för honom när ögonen behöver torkas ur, matskålen fyllas på, bollen kastas och när han behöver en trygg famn att vila i.

Månadens nya ord är "kattlyftning". Inte att förväxlas med tyngdlyftning, det finns några väsentliga skillnader. Kattlyftning utövas fördelaktigt med nr 1. En katt. En annan faktor i momentet handlar om att denna katt kanske aldrig förut blivit lyft och därför har en egenhet att tro att man ämnar krossa den i sina armar, strypa den eller alternativt kasta upp den i luften. Katter som för tillfället deltar i Kattlyftningen är Griselda, Barnaby och Sapfo.



Både Barnaby och Griselda var skyggisar när de kom in i föreningen. Båda har tagit tuggor av veterinärer och volontärer men de har gått från vilda tigrar till froma lamm. Sapfo har aldrig varit någon vild tiger men hon är osäker på sin omgivning och inte särskilt van vid hantering.

Nå, kvalifikationerna är helt enkelt att katterna behöver träna på hanteringen och att de kommit så långt att de börjar lita mer på människor. Jag skulle tex aldrig träna lyft träning med katten Fyris som ännu inte kan slappna av när man klappar henne (jag berättar mer om henne i nästa inlägg).

Lyftmomenten utförs från plats A till plats B. Båda platserna ska vara välkända och trygga för katten samt inte ha allt för stort avstånd eller höjdskillnad emellan sig. Man kan börja med att gosa med katten, ger högre poäng vid sluträkning, och sedan liksom för man katten mot bröstet samtidigt som man ger ett ordentligt stöd under katten. Avdrag ges för grepp runt magen och bristande support för benen vilka då oftast börjar spreta och fäkta och orsaka panik hos katten samt klösmärken på utövaren.

Det optimala är att man sedan med en mjuk rörelse för katten från plats A till plats B. Ett mycket viktigt avslutningsmoment är "positiv förstärkning" på plats B. Positiv förstärkning kan vara tex en lång gos stund eller något smaskigt att äta.

Alla tre katterna har skött sig utmärkt under träningen. Griselda tar övningen med måttlig ro och älskar kelstunderna efteråt. Sapfo spänner sig och är beredd på att bli strypt/kastad men tycks kunna slappna av mer och mer. Hon älskar dessutom goset efteråt.

Jag var först lite orolig för Barnaby för han är en katt som säger ifrån när han inte vill något. Senaste tiden har hans utveckling gått fort, han är mer nyfiken och framåt. Om detta beror på lyft träningen eller vice vers kan vi ju fundera på. Den första gången jag lyfte honom såg jag till att han var på bra humör och att det hela gick snabbt och flytande. Jag har aldrig sett honom så förvånad förut.

Den största överraskningen jag fick av Barnaby var dock under en av mina smått larviga idéer om att jag ville ha ett julkort på en av katthemmets katter med en glitterkrans på huvudet. Griselda gav mig en blick som kunde döda, Stella trodde kransen var ätbar och Duvel fick ett smått galet uttryck i ögonen. Men Barnaby var precis den ängel som han ser ut att vara på bilden. Med detta önskar jag er en trevlig december, om vi inte hörs innan dess så vill jag också önska er en riktigt God Jul!



Ps. Här är en lite julig bild på vackra nattsvarta Stella, jag ska berätta mer om henne i nästa inlägg.

Hej på er därute i höstrusket!

Vackert är det, när solen skiner och träden här i genetiska trädgården visar upp höstens klädkollektion. Idag regnar det dock, men katternas intresse för fönstersmyg är ständigt på topp.

Utanför vårt köksfönster stoltserar en liten tall med ett rikt fågelliv och en och annan ekorre. Festligt värre tycker katterna, för tillfället har nattsvarta Duvel lagt sig bekvämt ovanpå köksskåpet där han har widescreen över både fönster och korridoren. Han har ägnat morgonen åt att pocka på vår uppmärksamhet, inte ens frukost kan få bort hans fokus på morgonens första rast i korridoren där han får patrullera och hålla ett öga på oss som far runt med morgonens bestyr.

En annan katt som uppskattar utsikten från fönstret är Cleo som med hela kroppen på helspänn duckar när skatorna bombdyker förbi fönstret. Hon är en underhållande katt som fått oss att skratta många gånger. Hennes goda portion charm har gett henne många beundrare och planerna för ett nytt hem är redan i rullning. Längre ned kan ni se på en video hur Cleo leker jonglör med sin nya stora leksaksråtta.

Tiger Woods är ännu en sådan där charmknutte som vet precis hur man gör för att linda intet ont vetande människor runt sin lilla vita tass. Han bodde tidigare på en golfbana i uppsala, därav namnet, gissningsvis hade han lika många älskarinnor som sin namne men idag är dock hans kärlek endast riktad mot oss människor. När han kom till föreningen hade han svåra infektioner i ögonen, en del katter har trånga tårkanaler och ögonen blir känsliga och lätt irriterade. Ett litet problem för en katt med en kärleksfull ägare som kan vara där med en liten bomulstuss och torka ur. Men lille Tiger hade ingen ägare och inga bomulstussar. Väl inne i föreningen har han fått all den behandling och omvårdnad han är värd, nu ser ögonen fina ut och om det någon gång börjar rinna så finns vi genast där med bomullstuss i högsta hugg. Och man kan inte annat än pyssla om honom med glädje för han är som sagt en mycket charmig herre och vi har aldrig haft några problem med att hantera honom.
Trots en väl tilltagen kroppshydda rör han sig kvickt likt en kattunge, jagar snören och hoppar högt. Ibland tar han däremot till listen och låtsas att han inte når leksaken, han är även smart nog att be om hjälp när maten gjort oåtkomlig i så kallade aktivitetsleksaker - något som han tycker verkar jättesmart, vi människor bli ju väldigt aktiverade av att hjälpa honom få ut godsakerna, det gäller att stimulera oss människor så vi inte blir slöa. Längre ned kan ni se en video på Tiger Woods, jag försöker att låta bli att hjälpa honom men jag kan avslöja att när kameran stängdes av trillade jag än en gång dit och han fick sina godbitar utan att ens behöva lyfta en klo.

Snett mittemot TigerWoods bor MaxGandalf. Han lämnades in på en djurklinik av en privatperson som hittat honom med en skada på framtassen och öronen fulla av skabb. Han blev grundligt ompysslad och bor numera på katthemmet.
Han är en svart liten kluns med tjurnacke och ärren från livets strider duggar tätt över kroppen. Öronen är trasiga och hans skarpa blick måste ha satt skräck i många fiender därute på fältet. Men hans liv har börjat om på nytt. Idag spenderar den ärrade krigsherren mestadels sin tid sovandes sin skönhetssömn på fluffiga bäddar i kulörta färger. Inga fler långa jakter på mat bland dikesgrenar och soptunnor, här har han mat och vatten på det bekväma avståndet två meter.
De sylvassa klorna är prydligt klippa och tassarna trampar rytmiskt närhelst han får gos och uppmärksamhet. För gos är en ny och mycket spännande del i hans liv, han kan knappt få nog. Att han njuter går inte att ta miste på, spinnmotorn går igång och de kisande ögonen glittrar av lycka. Han brukar inte sluta spinna förrän du har lämnat rummet.

Barnaby är ännu en trevlig gosse som ganska nyligen insett fördelarna med att ha människor omkring sig. Förutom kost och logi får han daglig massage och det älskar han! Särskilt skönt är det kring nacke och skuldror, jag till och med pannan ska man massera på. Han spinner och buffar med sin lilla rosa nos för han vill alltid ha mer. Vacker är han också, med sin gulröda päls som är tät och len att köra fingrarna igenom. Just nu tycker han att hans box duger bra vad gäller utforskning men han gör allt oftare små utflykter i korridoren. Han gör det i smyg, han kanske tror att han inte får, och många volontärer har fått göra skallgång efter lille Barnaby som ligger nöjt i något mysigt utrymme där han kan studera våra konstiga förehavanden.

Varken Barnaby eller MaxGandalf har kanske inte samma självsäkra utstrålning som tex Tiger Woods men de har båda det där lilla extra som har gjort att jag fäst mig vid dem.
Man kan aldrig riktigt sätta fingret på det men vissa katter går som en liten varm solstråle rakt in i ens hjärta.

Glöm inte bort att redan nu skriva in Kattens dag i kalendern, den 1a advent firar vi på katthemmet med öppet hus lördag och söndag, vi kan lova mysig stämning med olika aktiviteter, lotterier, försäljning och fika.

Jag och alla andra på katthemmet önskar er en trevlig oktober månad!

Brev från Rock och Ivan

Vi har även fått en hälsning från Rock o Ivan, som jag också skrivit om tidigare. Vi var måna om att de fick ett hem där de kunde få utlopp för all den energi som de hade i kroppen, och de verkar inte kunna fått ett bättre hem:

Hej!

Här kommer lite nya bilder på pojkarna, som ett försök att illustrera det ”uteliv” de haft sedan slutet av juli. Det har gått superbra att ha dem ute, och det märks hur de njuter av allt vad omgivningen på landet kan erbjuda!

Första dagen var Ivan väääldigt skraj, men när jag satte mig på brotrappen med dörren öppen så vågade han ta några steg ut innan han blev rädd för något och kvickt stack till tryggheten i hallen/min famn. Men för varje utfärd vågade han lite mer (det var ju spännande!), så redan efter ett par dagar vågade han sig iväg själv några timmar åt gången. Dörren stod på vid gavel hela dagarna de första två månaderna, men redan efter ett par veckor hade en rutin satt sig, där de var ute hela dagarna och efter middagsmaten var det inomhus-tid tills nästa morgon.

Rock hade i stort sett inga bekymmer alls, han var nästan odrägligt mallig över hur mycket tuffare än Ivan han var i början. Och vad gäller hans toalettrutiner så har de ”försvunnit”, sen de började gå ut står toaletterna i stort sett orörda.

Med tiden har de fått lite grann 2 varsina uteliv.

Ivan drar iväg långa stunder på dagarna, och ser alltid ut som han är ”på uppdrag/har bråttom” när han kommer förbi för att säga Hej (vilket han alltid gör 2-3 ggr/dag). Tills man pratar med honom, då vill han upp i famnen en stund för att pussas & kramas innan han måste dra vidare. Kommer hem med ca ett byte per dag, hittills har vi fått njuta av ödlor, möss, sorkar, fåglar och nån råtta. Han är så snäll som ser till att vår brödföda är säkerställd. Han är nämligen rätt dålig på att fullfölja sin jakt, utan släpper dem gärna till Rock eller oss att jaga ifatt och ta hand om. Honom behöver vi också ofta ropa in på kvällarna, och efter middagen vill han alltid ut igen. I ca 15 minuter, sen kommer han på att han nog är rätt trött och går upp och lägger sig och gosar järnet med oss.

Rock håller sig mera kring oss när vi är ute. Han vill gärna ”hjälpa till” med våra diverse projekt och pratar mycket under tiden och är vi inne kommer han ofta och frågar oss om vi inte vill gå ut. Han har också själv koll på när man ska gå in för kvällen, och springer sen upp i soffan för att invänta mys och beundran från oss. Han har också blivit kungen av att ”ta hand om” flugor/nattfjärilar etc som kommer in i huset.

De har dock kvar sina lekstunder, rätt var det är kommer två streck över tomten när de jagar varann (de turas också ofta om att vara den jagade, så att det blir rättvist liksom)

Känns som en ganska begränsad sammanfattning av hur vi har det i vår familj, men det är svårt att beskriva hur härligt vi har det tillsammans med pojkarna utan att det blir en mindre roman!

Tack igen, vi är så glada att ha dem i vår familj!!

//Nina & Anders