Hej på er därute!

Julgardinerna är uppe, julstjärnorna tända, papperkakorna provsmakade och vi väntar bara på snön för att julstämningen ska bli komplett. Vi skänker dock en tanke åt de hemlösa katterna som har ännu en vinter framför sig, plötsligt känns önskan om snö och kyla inte lika lockande längre.

Förra vintern var riktigt lång och kall och den gick hårt åt katterna. Köldskador på öron och svans är inte ovanliga. Moira fick hjälp av föreningen efter att hon uppmärksammats av en snäll person i januari, då det var som allra kallast. Hon var utsvulten och den lilla frusna stumpen till svans trillade av, likaså de förfrusna öronlapparna. Idag har Moira ett hem och hon ska aldrig mer behöva frysa och svälta.



Tiger Woods. Alla undrade ju samma sak - varför är det ingen som vill ha honom? Den tårögda katten från golfbanan, med de trasiga öronlapparna?



Tiger har kvaliteter som smälter de flesta hjärtan. Han gjorde en strålande insats som pr-katt under ett av Granngårdens butiksevent. Vi stod mitt i butiken med ett bord fullproppat med profilmaterial, kakor och...Tiger Woods. Han fick en exklusiv fårskinnsbädd placerad mitt på bordet och iförd en stilig neonrosa kattsele (färgmatchningen var inte den allra bästa men det var den enda som räckte hela vägen runt så att säga...) låg han som en kung inför ett hov. I totalt sex timmar (sex timmar!) arbetade han hårt och med stor inlevelse. Nåja, mestadels i liggande ställning - förutom när han demonstrerade hur myntamössen fungerade och ett besök i toalådan med nyfiken publik. Han var en riktig magnet och förbipasserande människor utropade: Nämen! Är det en riktig katt? Varpå de oftast gjorde en grundlig undersökning om att så var fallet.



Inte lång tid efter denna bravad gjorde han en annan form av succé - och den var endast ämnad för att par utvalda människor. Han har äntligen några som pysslar om honom, bara honom. Några som finns där för honom när ögonen behöver torkas ur, matskålen fyllas på, bollen kastas och när han behöver en trygg famn att vila i.

Månadens nya ord är "kattlyftning". Inte att förväxlas med tyngdlyftning, det finns några väsentliga skillnader. Kattlyftning utövas fördelaktigt med nr 1. En katt. En annan faktor i momentet handlar om att denna katt kanske aldrig förut blivit lyft och därför har en egenhet att tro att man ämnar krossa den i sina armar, strypa den eller alternativt kasta upp den i luften. Katter som för tillfället deltar i Kattlyftningen är Griselda, Barnaby och Sapfo.



Både Barnaby och Griselda var skyggisar när de kom in i föreningen. Båda har tagit tuggor av veterinärer och volontärer men de har gått från vilda tigrar till froma lamm. Sapfo har aldrig varit någon vild tiger men hon är osäker på sin omgivning och inte särskilt van vid hantering.

Nå, kvalifikationerna är helt enkelt att katterna behöver träna på hanteringen och att de kommit så långt att de börjar lita mer på människor. Jag skulle tex aldrig träna lyft träning med katten Fyris som ännu inte kan slappna av när man klappar henne (jag berättar mer om henne i nästa inlägg).

Lyftmomenten utförs från plats A till plats B. Båda platserna ska vara välkända och trygga för katten samt inte ha allt för stort avstånd eller höjdskillnad emellan sig. Man kan börja med att gosa med katten, ger högre poäng vid sluträkning, och sedan liksom för man katten mot bröstet samtidigt som man ger ett ordentligt stöd under katten. Avdrag ges för grepp runt magen och bristande support för benen vilka då oftast börjar spreta och fäkta och orsaka panik hos katten samt klösmärken på utövaren.

Det optimala är att man sedan med en mjuk rörelse för katten från plats A till plats B. Ett mycket viktigt avslutningsmoment är "positiv förstärkning" på plats B. Positiv förstärkning kan vara tex en lång gos stund eller något smaskigt att äta.

Alla tre katterna har skött sig utmärkt under träningen. Griselda tar övningen med måttlig ro och älskar kelstunderna efteråt. Sapfo spänner sig och är beredd på att bli strypt/kastad men tycks kunna slappna av mer och mer. Hon älskar dessutom goset efteråt.

Jag var först lite orolig för Barnaby för han är en katt som säger ifrån när han inte vill något. Senaste tiden har hans utveckling gått fort, han är mer nyfiken och framåt. Om detta beror på lyft träningen eller vice vers kan vi ju fundera på. Den första gången jag lyfte honom såg jag till att han var på bra humör och att det hela gick snabbt och flytande. Jag har aldrig sett honom så förvånad förut.

Den största överraskningen jag fick av Barnaby var dock under en av mina smått larviga idéer om att jag ville ha ett julkort på en av katthemmets katter med en glitterkrans på huvudet. Griselda gav mig en blick som kunde döda, Stella trodde kransen var ätbar och Duvel fick ett smått galet uttryck i ögonen. Men Barnaby var precis den ängel som han ser ut att vara på bilden. Med detta önskar jag er en trevlig december, om vi inte hörs innan dess så vill jag också önska er en riktigt God Jul!



Ps. Här är en lite julig bild på vackra nattsvarta Stella, jag ska berätta mer om henne i nästa inlägg.