måndag 30 augusti 2010

Hej igen!

Tiden går fort, jag önskar att jag han skriva mer här i bloggen men det händer alltid något här på katthemmet och man får alltid vara beredd på en hektisk dag.

Jag kan med stor glädje meddela att Armand fått ett nytt hem! Han får en alldeles egen människa att ta hand om. Vi var många som pysslade om Armand och många besökte katthemmet enkom för att säga hej då.

Även Mikkel har flirtat sig till ett nytt hem på landet med både kattkompis, hundkompis och barn! Vilket jag tror kommer passa herrn perfekt. Det var något sorgset jag i morse konstaterade att Mikkels högljudda godmorgon jamningar är ett minne blott.

Jag tänkte skriva lite om våra nykomlingar. I förra rapporten skrev jag om Athos som precis hade kommit till katthemmet, han var rädd och nervös och morrade oroligt när man hälsade på honom. Efter ett par dagar började vi jobba med honom och en helt annan katt uppenbarade sig. Athos är jättekelig! Sedan dess har han ropat efter oss och är väldigt nöjd över sällskapet han får. Dock är han fortfarande nervös och spänd, kan tänkas vara en följd av ett tufft liv som okastrerad hankatt där man får slåss för sitt liv och alltid vara beredd att försvara sig eller fly.
Han brukar rulla omkring och se riktigt mysig ut och för den som inte känner till katternas beteende är detta lätt att misstolka. När han vänder upp sin lurviga mage är det svårt att inte köra in handen i pälsen. Men det är ett mycket känsligt område, beröring på känsliga områden som mage, rygg och bakdel är i kattvärlden ett uttryck för dominans.
Klappar man för långt bak på ryggen blir han rädd och förvirrad och svarar med en markering med tassen, han ser själv riktigt olycklig ut efteråt och jag tror att det är svårt för katter att styra sina instinkter under perioder då de känner sig osäkra och otrygga.

Men vi som jobbar med dessa katter vet att detta beteende tonas ned allt eftersom, och kastreringen gör katterna mer avslappnade och trygga. Ni kan se en film längst ned på svarte Athos när han rullar runt i sin bädd.

Några dagar efter Athos anlände Isis. Något av en motsats faktiskt, en liten svart vit honkatt som självsäkert ser till att man ägnar all uppmärksamhet åt henne. Hon vill gosa mest hela tiden, förutom gos gillar hon mest att äta! Hon kryper glatt upp i famnen, gärna så långt upp hon kan komma, och kör upp nosen under hakan på en, pussas gärna också.

Alldeles nyinflyttad är Vita, en vacker petit honkatt som nyligen haft ungar. Hon tycks pusta ut efter den persen och verkar inte vilja veta av några andra katter i sin närhet. Hon gav Mikkel en ordentlig utskällning när han försökte föra en artig konversation genom boxnätet i förra veckan.
Rasterna ägnar hon åt att göra personalen sällskap och försökte smita igenom dörrar innan hon förstod att katterna inte får vara i alla rum. Hon lekte även lite på en filt, ni kan se video på detta längst ned. Vita är vackert tecknad, bruntigré sköldpadd med mycket vitt.

Sen har vi förstås grabbarna Mikk och Keso, har jag berättat om dom? De har flyttat till katthemmet för att träna lite på den sociala biten. Vad gäller Mikk var det en lätt uppgift, han är nämligen redan mycket välbekant med allt vad gäller gos och kel! Han är en riktig mjukis och älskar att ligga ner halvt på rygg, med ett förnöjt spinnande medan man klappar och kliar överallt. En sån där katt som man bara vill krama om som en nallebjörn! Han är lite blyg i början och gillar inte när det stökas och är högljutt omkring honom. Han verkade inte vara så förtjust i hundar och andra fräcka katter... Se film på honom längst ned.

Keso är en stoooor svart hankatt med spretiga vita morrhår! Han är rädd, och är en väldigt liten katt inuti. Han gör sitt bästa för att se riktigt ruskig ut men han har aldrig agerat hotfullt utan går hellre och gömmer sig om det blir allt för läskigt.
Men det som är så bra är att så länge han får "hålla tassen" med Mikk så går allt mycket lättare och vi får borsta och pyssla försiktigt med honom.
Denna lösning med en "tryggis" och en "skyggis" har föreningen använt sig av länge och det är en mycket effektiv metod. Det är ju likadant med tex Folke och Sylvia, där Sylvia har tagit stormsteg pga storebrorsans trygghet.

Sen finns det ju förstås katter som inte vill veta av sitt eget släkte, tex nykomlingen Diana. Hon är en liten liten honkatt som haft det riktigt tufft och det har satt sina spår. Hon behövde en massa uppmuntran i början när hon kom till föreningen. Hon har bott i ett jourhem där hon har fått en massa kärlek men nu är hon här hos oss och vi har börjat jobba på att bygga upp hennes självförtroende.
Det går jättebra! Så länge inga andra katter är i närheten, och man är lugn och stillsam, då är hon världens mysigaste lilla kisse. Hon älskar gos och kommer gärna ned på golvet för att stryka sig och orma sig runt benen på en. Sätter man sig ned kryper hon upp i famnen eller placerar sig så att hon kan pussas och buffa med huvudet mot ens ansikte. Hon är väldigt kärleksfull och hittar man bara ett hem där hon får vara i lugn och ro och ta det i sin egen takt så är hon helt nöjd!
Hon vill ha en egen liten värld där hon kan känna sig trygg, hon vill gärna bo på ganska liten yta, i alla fall i början, och som innekatt. Då kommer hon att känna att hon har kontroll över sin omgivning.
Hon har fäst sig mest vid min kollega som har tillbringat mest tid med henne, hon är blyg för främmande.

torsdag 19 augusti 2010

Jag kommer precis från en härlig kelstund med Folke och Sylvia. Folke är nog den trognaste katt jag träffat, vill vara nära nära och söker tryggheten hos människor omkring sig. Sylvia väntar tålmodigt på sin tur där hon ligger på hyllan och även om hon inte visar det lika tydligt som Folke så älskar hon smekningarna över ryggen och massagen i nacken.

Mikkel har varit ute på rast under morgonen, han vill så gärna bara umgås och vara social. Gos i knät är så klart väldigt mysigt, och jaga bollar gör han i högsta fart och fläng. Men han är lika nöjd bara över att få ligga på en stol i närheten där man är. Går jag in i på tex kontoret lägger han sig gärna i bokhyllan utanför där han kan se in genom dörrglaset. När jag sen kommer ut till honom blir han så glad och kvittrar glatt. Kolla in videon längst ned när han leker i sin prassel tunnel!

Armand slumrar gärna i pentryt på sin rast. Helst i fönstret där man kan kika på ekorrar men även gärna framför micron eller som idag, på micron. Råkar jag glömma kvar en kaka efter fikat kan man vara säker på att den snabbt blir uppäten av Armand, han är en riktig godisgris!

I karantänen har vi fått en ny gäst, Athos. Han är en upphittad katt utan hem, en okastrerad hankatt som har satt skräck i alla katter i det område där han strukit runt. Självklart är allt mycket läskigt i början och han ligger nu i den trygga transportburen. Jag satt inne hos honom för att lära känna honom bättre och jag fick klappa och klia bara jag var försiktig. Jag plockade inte mindre än 11 stora fästingar och kände ett stort antal sårskorpor runt hals och nacke. En riktig slagskämpe. Efterssom han har varit så lugn och snäll redan första dagen tror jag att han är en tam katt, som antagligen tappat lite förtroende för människor, men det brukar vara lätt att bygga upp igen bara man vet hur man går till väga. Han är väldigt söt :)

Nu ska jag gå ut till Armand och ge honom en ordentlig omgång med borsten.
//Miranda

torsdag 12 augusti 2010

Hej igen!

Full fart är det här på katthemmet, min kollega är på semester och det finns tusen saker att göra. Föreningen har katter upp över halsen och varje dag ökar listan med ett tiotal katter.

På katthemmet har det varit stor ruljans, Tjellvin fick ett nytt hem hos en kvinna som föll pladask för honom, och det var ömsesidigt. Det är så fint när man får uppleva den perfekta matchningen mellan katt och husse/matte.

Mitt i all stress är det skönt att få ägna sig lite kvalitets tid med katterna, vissa behöver leka och stimuleras med små uppdrag och problemlösningar. Andra vill inget hellre än att få en ordentlig helkroppsmassage eller omgång med borsten. En del behöver "socialiseras" dvs med stor portion tålamod, lock och pock övertalas att det här med människor inte är något att vara rädd för.

Sydney tex, hon går framåt, det tar lite tid men hon är värd all tid. I början fräste och spottade hon så fort man gick in i boxen, idag fick jag stryka henne försiktigt över ryggen och hon protesterade endast med en misstänksam blick. Snart kommer även misstänksamheten långsamt trappas ned, som sagt, med lite tålamod. Man brukar säga att när väl poletten trillat ner går det fortare och fortare, speciellt med en så självsäker dam som Sydney :)
Vi brukar också ägna oss åt lekar med snören och fjädrar, de brukar få de flesta katter att släppa ner garden för en stund.

Jag har precis varit inne hos Folke och Sylvia för en gos stund. Sylvia var från början en skygg katt men har tinat upp den sista tiden. Nu låg de båda utslagna på ligghyllan och jag klappade båda samtidigt, ackompanjerat av ett förnöjt tvåstämmigt spinnande.

En kattfamilj var på besök förra veckan, mamma Skimra och ungarna Blänka, Tindra, Glimma och Glöd. Upphittade och ingen ägare kunde återfinnas. De var fulla med bus och energi och hade redan börjat utveckla varsin unik personlighet. Tindra på bild och Blänka och Glöd leker i videon längre ned.
Vi hade även en honkatt på kort visit. Hon satte sina spår, en ynklig gestalt i fruktansvärt dåligt skick. Hon behövde akut veterinärvård och man konstaterade bl.a extrem undervikt, infektioner och en icke åtgärdad sjukdom kallad Giftstruma. Hon visade sig senare ha en ägare, katten är 20 år gammal och hon fick komma hem igen med mediciner och hemgångsråd.
Jag kommer aldrig att glömma henne, jag har aldrig sett en sådan mager katt. Hon var stel och mycket svag, hade svårt att röra sig. Trots uselt skick hade hon enorm aptit på mat och sällskap, hon spann så fort någon tog sig tid för henne, och det var svårt att låta bli.



Ser ni en katt som ni misstänker är hemlös eller skadad, hjälp den. På våran hemsida kan ni läsa mer om vad man kan göra, men se till att agera på en gång och inte vänta, faran lurar alltid runt hörnet för en hemlös katt och det finns ingen som tar den till veterinären. De lider i tysthet.

onsdag 28 juli 2010

Hej!

Tillbaka från semestern och full rulle från första stund! Flera katter har flyttat och jag är glad att jag sa ett ordentligt hej då till alla, vissa saknar man nåt så otroligt.

Men det är flera nya katter på katthemmet som jag vill presentera, först ut är Kajan! Hon har en speciell historia som förklarar hennes namn. Hon är inte döpt efter fågeln, utan pga att hon länge gick under namnet "Kaj-katten". Vi har en lastkaj utanför katthemmet där vi i senvintras upptäckte kattspår som ledde in under det skyddande taket. Vi misstänkte en hemlös katt och började mata, och maten försvann. Någon av volontärerna skymtade en suddig kattsiluett i vinterkvällen och efter ett tag ställde vi ut en fälla.

Det var då vi fick in Kajan, hon var mager och tovig i sin långa gråa päls och ingen ägare hittades trots annonsering. Okastrerad var hon ju också förstås, men tack och lov inga ungar i magen, hon var ganska ung.

Idag är Kajan helt återställd och en mycket piggelin dam, hennes päls är som den mjukaste plysh och hon är bedårande söt! Idag lekte vi med ett lekspö, hon älskar det, och gosar gärna upp i knät. Att ta kort på henne är inte det lättaste, det blir bara ett sudd av allt för hon kan knappt vara still en sekund, om hon inte ligger i knät och myser förstås.
I början när hon var alldeles ny var hon väldigt sällskaps sjuk och älskade att pussas! Hon fick inte nog och hennes rosa tunga var överallt, numera har hon lugnat sig men delar gärna ut kärleksfulla pussar när hon kommer åt.


Sen har vi Control, hon kom till oss med sina två ungar som döptes till Alt och Delite. Hon är en liten söt fröken som älskar att gosa och kela men hon vågar inte riktigt gå på upptäcktsfärder ännu. Jag brukar sitta inne hos henne och gosa på hennes favorithylla, hon får aldrig nog. Hon vill ha magen ordentligt masserad och hon tumlar omkring som en liten jordvält! Hon är faktisk en väldigt liten kisse, ser nästan ut som en kattunge.
Skalpmassage var, som ni ser nedan, även det en hit. Längst ned finns även en filmsnutt.




Sist men inte minst, Tjellvin. Ingfångad tillsammans med Tjellvar, Tjellman och Tjellbur. (det står om hur detta speciella infångande gick till i en tidigare inlägg om Tjellvar)
Han är ett riktigt muskelpaket, men är en riktig fegis! Han tycker att vi har det lite för stökigt och bullrigt på katthemmet, höga ljud får honom att rycka till och titta oroligt omkring sig. Men han är en mycket social och go kille och det ska bli kul att lära känna honom bättre!

Sen måste jag berätta om Sten, när jag åkte på semester var han fortfarande ganska inbunden och ville bara gosa i sin koja. Idag är han helt förändrad och svansar runt benen på en när man är inne hos honom! Han får inte nog av kel och han är så underbart charmig. Han är stor o rund o len och man blir så glad när en katt som han öppnar sig för en, den känslan, mina damer och herrar, är en av anledningarna till att jag jobbar på Uppsala Katthem!

torsdag 24 juni 2010

Hej hå! Veckan gick fort och jag har inte tid att skriva så mycket just nu. Alla delgrupper i föreningen har fullt sjå, jourhem saknas och hittekatter dräller in, inte minst kattmammor med ungar eller ungar på väg. I flera fall verkar det vara så olyckligt att mamma katter som har ca 6 veckor gamla ungar är dräktiga med ännu en kull.
Man ser på dem hur trötta och slitna de är efter sin första barnaskara och så har de en till på väg, livet är tufft för okastrerade katter...

Nu åker jag på semester, likaså många volontärer och det är svårt att få arbets schemat att gå ihop. I och med detta tar även denna blogg en semester och vi är tillbaka vecka 30.

Ha en härlig sommar önskar uppsala katthem!

Nedan följer en video på Polly o Wasabi brottandes på rasten, och en på kattungarna Nogger, Puck, Piggelin, Calippo och deras snälla mamma Solero. De bor bara tillfälligt på katthemmet tills vi hittar ett jourhem åt dem.

måndag 21 juni 2010

En ny härlig vecka har börjat!

Jag tog en runda och hälsade på alla katterna imorse, nykomlingen Gandalfo jamade bedjande och strök sig bot boxnätet. Han box var inslagen, som ett paket ungefär - förklaringen fick jag av min kollega. Gandalfo är inte alls förtjust i andra katter. Och av någon anledning känner de andra katterna av detta och är extra nyfikna och påflugna. Särskilt Armand gick till Gandalfos box och glodde genom en liten glipa mellan filtarna tills stackars Gandalfo nästan slog knut på sig av obekvämlighet.

Tur att Gandalfo bara ska vara här en vecka tills hans jourhem är hemma igen :) Jag trodde förresten att han var svart och vit, ser ut så på bilden på hemsidan, men han är grå och vit. Lite extra tjock och mjuk päls också, och ljusa vackra ögon.

In till Mikkel gick jag också, han har fått slippa tratten nu en stund för såret ser så bra ut. Han var överlycklig, det var han i och för sig med tratten också, när jag kom in till honom. Han liksom slår tassarna runt benet på en och kramar samtidigt som han luktar och gosar med en. han hade inte ens ro att äta, att gosa var mycket trevligare tyckte han.

Sydney satt och plirade på oss med sina nyfikna ögon och hon är så söt för hon lägger huvudet på sne när hon tittar på en. Så fick hon nosa ordentligt på handen, det gillar hon, hon liksom dammsuger den väldigt grundligt med nosen.

Ikväll väntar vi en mamma katt med fyra 6 veckor gamla kattungar. Karantänen där de får bo ett par dygn innan de slussas vidare görs i ordning med "kattungevänlig" inredning.

Säsongen börjar dra igång nu på riktigt, gravida honkatter, honkatter med ungar, övergivna ungar osv. En och annan sönder riven hankatt dråsar in också. Vår största brist nu är jourhem, vi har verkligen ingenstans att göra av katterna som behöver oss. Det är så fruktansvärt frustrerande.

Armand har fått ta en liten sväng till veterinären för en sista koll av hans öron, de var vid sånt fruktansvärt skick när han kom in men nu efter en hel del behandlingar och veterinärbesök börjar öronen bli bättre. Han fick ingen frukost för han skulle sövas så han var lite ledsen i morse :(

Nu ska jag gå ut i korridoren och titta till Gandalfo. Han sitter och lurar vid kontorsdörren och smiter in om man inte är snabb och fånga honom när man öppnar ;)

Ha det bra!

torsdag 17 juni 2010

Har nyligen avslutat veckostäden hos Polly och Wasabi. De tittade till mig då och då för att se till att jag gjorde ett grundligt jobb. Polly höll nästan på att välta ut den sandfyllda sopskyffeln men jag hann med en blixtsnabb reflex få tag i den innan den välte.

Var inne hos Folke och Sylvia igår och hade det riktigt trevligt. Folke är så go att ha i knät, och Sylvia fick jag klappa länge och hon blundade nöjt. Sen tog jag fram ett snöre och då blev det fart på Sylvia, hon tyckte det var jättekul att leka och glömde helt bort att vara uppmärksam på mig. Efteråt satt hon och tittade efter mig, det blir nog en lång lekstund idag också :)
Finns en filmsnutt på henne när hon leker.

Kerstin fick kel och en rejäl genomborstning av pälsen, hon tycker att det är så skönt att bli borstad och spinner o trampar. Så fort man slutar klämmer hon fram ett bestämt mjau! (fortsätt!)
Hon tycker att det är för mycket andra katter här på hemmet och det kan göra henne på dåligt humör ibland. Men så fort hon får komma ut i korridoren och har personalen för sig själv, då blir hon den goaste lilla fröken som ska upp i knät och mysa.

Det finns en anledning varför Gustav har en extra stor matbricka, han gillar nämligen att fiska. Ni kan se vad jag menar i videosnutten.

Mikkels sår ser bra ut och han så go så go, snäll och kärleksfull. Kan för tillfället inte vara still när man är hos honom för han är så glad för uppmärksamheten (hade han varit hund hade han varit en sån där som inte viftar på svansen utan på hela bakdelen) .
Under fotograferingen fick han faktiskt slippa kragen en stund.


Armand tillbringade rasten delvis i knät på personalen, han försökte ta sig upp på bordet för att smaka på kakorna men någon måtta får det ju vara. Sen blev det lite lek i hängmattan.