Hej igen!

Full fart är det här på katthemmet, min kollega är på semester och det finns tusen saker att göra. Föreningen har katter upp över halsen och varje dag ökar listan med ett tiotal katter.

På katthemmet har det varit stor ruljans, Tjellvin fick ett nytt hem hos en kvinna som föll pladask för honom, och det var ömsesidigt. Det är så fint när man får uppleva den perfekta matchningen mellan katt och husse/matte.

Mitt i all stress är det skönt att få ägna sig lite kvalitets tid med katterna, vissa behöver leka och stimuleras med små uppdrag och problemlösningar. Andra vill inget hellre än att få en ordentlig helkroppsmassage eller omgång med borsten. En del behöver "socialiseras" dvs med stor portion tålamod, lock och pock övertalas att det här med människor inte är något att vara rädd för.

Sydney tex, hon går framåt, det tar lite tid men hon är värd all tid. I början fräste och spottade hon så fort man gick in i boxen, idag fick jag stryka henne försiktigt över ryggen och hon protesterade endast med en misstänksam blick. Snart kommer även misstänksamheten långsamt trappas ned, som sagt, med lite tålamod. Man brukar säga att när väl poletten trillat ner går det fortare och fortare, speciellt med en så självsäker dam som Sydney :)
Vi brukar också ägna oss åt lekar med snören och fjädrar, de brukar få de flesta katter att släppa ner garden för en stund.

Jag har precis varit inne hos Folke och Sylvia för en gos stund. Sylvia var från början en skygg katt men har tinat upp den sista tiden. Nu låg de båda utslagna på ligghyllan och jag klappade båda samtidigt, ackompanjerat av ett förnöjt tvåstämmigt spinnande.

En kattfamilj var på besök förra veckan, mamma Skimra och ungarna Blänka, Tindra, Glimma och Glöd. Upphittade och ingen ägare kunde återfinnas. De var fulla med bus och energi och hade redan börjat utveckla varsin unik personlighet. Tindra på bild och Blänka och Glöd leker i videon längre ned.
Vi hade även en honkatt på kort visit. Hon satte sina spår, en ynklig gestalt i fruktansvärt dåligt skick. Hon behövde akut veterinärvård och man konstaterade bl.a extrem undervikt, infektioner och en icke åtgärdad sjukdom kallad Giftstruma. Hon visade sig senare ha en ägare, katten är 20 år gammal och hon fick komma hem igen med mediciner och hemgångsråd.
Jag kommer aldrig att glömma henne, jag har aldrig sett en sådan mager katt. Hon var stel och mycket svag, hade svårt att röra sig. Trots uselt skick hade hon enorm aptit på mat och sällskap, hon spann så fort någon tog sig tid för henne, och det var svårt att låta bli.



Ser ni en katt som ni misstänker är hemlös eller skadad, hjälp den. På våran hemsida kan ni läsa mer om vad man kan göra, men se till att agera på en gång och inte vänta, faran lurar alltid runt hörnet för en hemlös katt och det finns ingen som tar den till veterinären. De lider i tysthet.