Hej igen!

Tiden går fort, jag önskar att jag han skriva mer här i bloggen men det händer alltid något här på katthemmet och man får alltid vara beredd på en hektisk dag.

Jag kan med stor glädje meddela att Armand fått ett nytt hem! Han får en alldeles egen människa att ta hand om. Vi var många som pysslade om Armand och många besökte katthemmet enkom för att säga hej då.

Även Mikkel har flirtat sig till ett nytt hem på landet med både kattkompis, hundkompis och barn! Vilket jag tror kommer passa herrn perfekt. Det var något sorgset jag i morse konstaterade att Mikkels högljudda godmorgon jamningar är ett minne blott.

Jag tänkte skriva lite om våra nykomlingar. I förra rapporten skrev jag om Athos som precis hade kommit till katthemmet, han var rädd och nervös och morrade oroligt när man hälsade på honom. Efter ett par dagar började vi jobba med honom och en helt annan katt uppenbarade sig. Athos är jättekelig! Sedan dess har han ropat efter oss och är väldigt nöjd över sällskapet han får. Dock är han fortfarande nervös och spänd, kan tänkas vara en följd av ett tufft liv som okastrerad hankatt där man får slåss för sitt liv och alltid vara beredd att försvara sig eller fly.
Han brukar rulla omkring och se riktigt mysig ut och för den som inte känner till katternas beteende är detta lätt att misstolka. När han vänder upp sin lurviga mage är det svårt att inte köra in handen i pälsen. Men det är ett mycket känsligt område, beröring på känsliga områden som mage, rygg och bakdel är i kattvärlden ett uttryck för dominans.
Klappar man för långt bak på ryggen blir han rädd och förvirrad och svarar med en markering med tassen, han ser själv riktigt olycklig ut efteråt och jag tror att det är svårt för katter att styra sina instinkter under perioder då de känner sig osäkra och otrygga.

Men vi som jobbar med dessa katter vet att detta beteende tonas ned allt eftersom, och kastreringen gör katterna mer avslappnade och trygga. Ni kan se en film längst ned på svarte Athos när han rullar runt i sin bädd.

Några dagar efter Athos anlände Isis. Något av en motsats faktiskt, en liten svart vit honkatt som självsäkert ser till att man ägnar all uppmärksamhet åt henne. Hon vill gosa mest hela tiden, förutom gos gillar hon mest att äta! Hon kryper glatt upp i famnen, gärna så långt upp hon kan komma, och kör upp nosen under hakan på en, pussas gärna också.

Alldeles nyinflyttad är Vita, en vacker petit honkatt som nyligen haft ungar. Hon tycks pusta ut efter den persen och verkar inte vilja veta av några andra katter i sin närhet. Hon gav Mikkel en ordentlig utskällning när han försökte föra en artig konversation genom boxnätet i förra veckan.
Rasterna ägnar hon åt att göra personalen sällskap och försökte smita igenom dörrar innan hon förstod att katterna inte får vara i alla rum. Hon lekte även lite på en filt, ni kan se video på detta längst ned. Vita är vackert tecknad, bruntigré sköldpadd med mycket vitt.

Sen har vi förstås grabbarna Mikk och Keso, har jag berättat om dom? De har flyttat till katthemmet för att träna lite på den sociala biten. Vad gäller Mikk var det en lätt uppgift, han är nämligen redan mycket välbekant med allt vad gäller gos och kel! Han är en riktig mjukis och älskar att ligga ner halvt på rygg, med ett förnöjt spinnande medan man klappar och kliar överallt. En sån där katt som man bara vill krama om som en nallebjörn! Han är lite blyg i början och gillar inte när det stökas och är högljutt omkring honom. Han verkade inte vara så förtjust i hundar och andra fräcka katter... Se film på honom längst ned.

Keso är en stoooor svart hankatt med spretiga vita morrhår! Han är rädd, och är en väldigt liten katt inuti. Han gör sitt bästa för att se riktigt ruskig ut men han har aldrig agerat hotfullt utan går hellre och gömmer sig om det blir allt för läskigt.
Men det som är så bra är att så länge han får "hålla tassen" med Mikk så går allt mycket lättare och vi får borsta och pyssla försiktigt med honom.
Denna lösning med en "tryggis" och en "skyggis" har föreningen använt sig av länge och det är en mycket effektiv metod. Det är ju likadant med tex Folke och Sylvia, där Sylvia har tagit stormsteg pga storebrorsans trygghet.

Sen finns det ju förstås katter som inte vill veta av sitt eget släkte, tex nykomlingen Diana. Hon är en liten liten honkatt som haft det riktigt tufft och det har satt sina spår. Hon behövde en massa uppmuntran i början när hon kom till föreningen. Hon har bott i ett jourhem där hon har fått en massa kärlek men nu är hon här hos oss och vi har börjat jobba på att bygga upp hennes självförtroende.
Det går jättebra! Så länge inga andra katter är i närheten, och man är lugn och stillsam, då är hon världens mysigaste lilla kisse. Hon älskar gos och kommer gärna ned på golvet för att stryka sig och orma sig runt benen på en. Sätter man sig ned kryper hon upp i famnen eller placerar sig så att hon kan pussas och buffa med huvudet mot ens ansikte. Hon är väldigt kärleksfull och hittar man bara ett hem där hon får vara i lugn och ro och ta det i sin egen takt så är hon helt nöjd!
Hon vill ha en egen liten värld där hon kan känna sig trygg, hon vill gärna bo på ganska liten yta, i alla fall i början, och som innekatt. Då kommer hon att känna att hon har kontroll över sin omgivning.
Hon har fäst sig mest vid min kollega som har tillbringat mest tid med henne, hon är blyg för främmande.