torsdag 19 augusti 2010

Jag kommer precis från en härlig kelstund med Folke och Sylvia. Folke är nog den trognaste katt jag träffat, vill vara nära nära och söker tryggheten hos människor omkring sig. Sylvia väntar tålmodigt på sin tur där hon ligger på hyllan och även om hon inte visar det lika tydligt som Folke så älskar hon smekningarna över ryggen och massagen i nacken.

Mikkel har varit ute på rast under morgonen, han vill så gärna bara umgås och vara social. Gos i knät är så klart väldigt mysigt, och jaga bollar gör han i högsta fart och fläng. Men han är lika nöjd bara över att få ligga på en stol i närheten där man är. Går jag in i på tex kontoret lägger han sig gärna i bokhyllan utanför där han kan se in genom dörrglaset. När jag sen kommer ut till honom blir han så glad och kvittrar glatt. Kolla in videon längst ned när han leker i sin prassel tunnel!

Armand slumrar gärna i pentryt på sin rast. Helst i fönstret där man kan kika på ekorrar men även gärna framför micron eller som idag, på micron. Råkar jag glömma kvar en kaka efter fikat kan man vara säker på att den snabbt blir uppäten av Armand, han är en riktig godisgris!

I karantänen har vi fått en ny gäst, Athos. Han är en upphittad katt utan hem, en okastrerad hankatt som har satt skräck i alla katter i det område där han strukit runt. Självklart är allt mycket läskigt i början och han ligger nu i den trygga transportburen. Jag satt inne hos honom för att lära känna honom bättre och jag fick klappa och klia bara jag var försiktig. Jag plockade inte mindre än 11 stora fästingar och kände ett stort antal sårskorpor runt hals och nacke. En riktig slagskämpe. Efterssom han har varit så lugn och snäll redan första dagen tror jag att han är en tam katt, som antagligen tappat lite förtroende för människor, men det brukar vara lätt att bygga upp igen bara man vet hur man går till väga. Han är väldigt söt :)

Nu ska jag gå ut till Armand och ge honom en ordentlig omgång med borsten.
//Miranda

torsdag 12 augusti 2010

Hej igen!

Full fart är det här på katthemmet, min kollega är på semester och det finns tusen saker att göra. Föreningen har katter upp över halsen och varje dag ökar listan med ett tiotal katter.

På katthemmet har det varit stor ruljans, Tjellvin fick ett nytt hem hos en kvinna som föll pladask för honom, och det var ömsesidigt. Det är så fint när man får uppleva den perfekta matchningen mellan katt och husse/matte.

Mitt i all stress är det skönt att få ägna sig lite kvalitets tid med katterna, vissa behöver leka och stimuleras med små uppdrag och problemlösningar. Andra vill inget hellre än att få en ordentlig helkroppsmassage eller omgång med borsten. En del behöver "socialiseras" dvs med stor portion tålamod, lock och pock övertalas att det här med människor inte är något att vara rädd för.

Sydney tex, hon går framåt, det tar lite tid men hon är värd all tid. I början fräste och spottade hon så fort man gick in i boxen, idag fick jag stryka henne försiktigt över ryggen och hon protesterade endast med en misstänksam blick. Snart kommer även misstänksamheten långsamt trappas ned, som sagt, med lite tålamod. Man brukar säga att när väl poletten trillat ner går det fortare och fortare, speciellt med en så självsäker dam som Sydney :)
Vi brukar också ägna oss åt lekar med snören och fjädrar, de brukar få de flesta katter att släppa ner garden för en stund.

Jag har precis varit inne hos Folke och Sylvia för en gos stund. Sylvia var från början en skygg katt men har tinat upp den sista tiden. Nu låg de båda utslagna på ligghyllan och jag klappade båda samtidigt, ackompanjerat av ett förnöjt tvåstämmigt spinnande.

En kattfamilj var på besök förra veckan, mamma Skimra och ungarna Blänka, Tindra, Glimma och Glöd. Upphittade och ingen ägare kunde återfinnas. De var fulla med bus och energi och hade redan börjat utveckla varsin unik personlighet. Tindra på bild och Blänka och Glöd leker i videon längre ned.
Vi hade även en honkatt på kort visit. Hon satte sina spår, en ynklig gestalt i fruktansvärt dåligt skick. Hon behövde akut veterinärvård och man konstaterade bl.a extrem undervikt, infektioner och en icke åtgärdad sjukdom kallad Giftstruma. Hon visade sig senare ha en ägare, katten är 20 år gammal och hon fick komma hem igen med mediciner och hemgångsråd.
Jag kommer aldrig att glömma henne, jag har aldrig sett en sådan mager katt. Hon var stel och mycket svag, hade svårt att röra sig. Trots uselt skick hade hon enorm aptit på mat och sällskap, hon spann så fort någon tog sig tid för henne, och det var svårt att låta bli.



Ser ni en katt som ni misstänker är hemlös eller skadad, hjälp den. På våran hemsida kan ni läsa mer om vad man kan göra, men se till att agera på en gång och inte vänta, faran lurar alltid runt hörnet för en hemlös katt och det finns ingen som tar den till veterinären. De lider i tysthet.

onsdag 28 juli 2010

Hej!

Tillbaka från semestern och full rulle från första stund! Flera katter har flyttat och jag är glad att jag sa ett ordentligt hej då till alla, vissa saknar man nåt så otroligt.

Men det är flera nya katter på katthemmet som jag vill presentera, först ut är Kajan! Hon har en speciell historia som förklarar hennes namn. Hon är inte döpt efter fågeln, utan pga att hon länge gick under namnet "Kaj-katten". Vi har en lastkaj utanför katthemmet där vi i senvintras upptäckte kattspår som ledde in under det skyddande taket. Vi misstänkte en hemlös katt och började mata, och maten försvann. Någon av volontärerna skymtade en suddig kattsiluett i vinterkvällen och efter ett tag ställde vi ut en fälla.

Det var då vi fick in Kajan, hon var mager och tovig i sin långa gråa päls och ingen ägare hittades trots annonsering. Okastrerad var hon ju också förstås, men tack och lov inga ungar i magen, hon var ganska ung.

Idag är Kajan helt återställd och en mycket piggelin dam, hennes päls är som den mjukaste plysh och hon är bedårande söt! Idag lekte vi med ett lekspö, hon älskar det, och gosar gärna upp i knät. Att ta kort på henne är inte det lättaste, det blir bara ett sudd av allt för hon kan knappt vara still en sekund, om hon inte ligger i knät och myser förstås.
I början när hon var alldeles ny var hon väldigt sällskaps sjuk och älskade att pussas! Hon fick inte nog och hennes rosa tunga var överallt, numera har hon lugnat sig men delar gärna ut kärleksfulla pussar när hon kommer åt.


Sen har vi Control, hon kom till oss med sina två ungar som döptes till Alt och Delite. Hon är en liten söt fröken som älskar att gosa och kela men hon vågar inte riktigt gå på upptäcktsfärder ännu. Jag brukar sitta inne hos henne och gosa på hennes favorithylla, hon får aldrig nog. Hon vill ha magen ordentligt masserad och hon tumlar omkring som en liten jordvält! Hon är faktisk en väldigt liten kisse, ser nästan ut som en kattunge.
Skalpmassage var, som ni ser nedan, även det en hit. Längst ned finns även en filmsnutt.




Sist men inte minst, Tjellvin. Ingfångad tillsammans med Tjellvar, Tjellman och Tjellbur. (det står om hur detta speciella infångande gick till i en tidigare inlägg om Tjellvar)
Han är ett riktigt muskelpaket, men är en riktig fegis! Han tycker att vi har det lite för stökigt och bullrigt på katthemmet, höga ljud får honom att rycka till och titta oroligt omkring sig. Men han är en mycket social och go kille och det ska bli kul att lära känna honom bättre!

Sen måste jag berätta om Sten, när jag åkte på semester var han fortfarande ganska inbunden och ville bara gosa i sin koja. Idag är han helt förändrad och svansar runt benen på en när man är inne hos honom! Han får inte nog av kel och han är så underbart charmig. Han är stor o rund o len och man blir så glad när en katt som han öppnar sig för en, den känslan, mina damer och herrar, är en av anledningarna till att jag jobbar på Uppsala Katthem!

torsdag 24 juni 2010

Hej hå! Veckan gick fort och jag har inte tid att skriva så mycket just nu. Alla delgrupper i föreningen har fullt sjå, jourhem saknas och hittekatter dräller in, inte minst kattmammor med ungar eller ungar på väg. I flera fall verkar det vara så olyckligt att mamma katter som har ca 6 veckor gamla ungar är dräktiga med ännu en kull.
Man ser på dem hur trötta och slitna de är efter sin första barnaskara och så har de en till på väg, livet är tufft för okastrerade katter...

Nu åker jag på semester, likaså många volontärer och det är svårt att få arbets schemat att gå ihop. I och med detta tar även denna blogg en semester och vi är tillbaka vecka 30.

Ha en härlig sommar önskar uppsala katthem!

Nedan följer en video på Polly o Wasabi brottandes på rasten, och en på kattungarna Nogger, Puck, Piggelin, Calippo och deras snälla mamma Solero. De bor bara tillfälligt på katthemmet tills vi hittar ett jourhem åt dem.

måndag 21 juni 2010

En ny härlig vecka har börjat!

Jag tog en runda och hälsade på alla katterna imorse, nykomlingen Gandalfo jamade bedjande och strök sig bot boxnätet. Han box var inslagen, som ett paket ungefär - förklaringen fick jag av min kollega. Gandalfo är inte alls förtjust i andra katter. Och av någon anledning känner de andra katterna av detta och är extra nyfikna och påflugna. Särskilt Armand gick till Gandalfos box och glodde genom en liten glipa mellan filtarna tills stackars Gandalfo nästan slog knut på sig av obekvämlighet.

Tur att Gandalfo bara ska vara här en vecka tills hans jourhem är hemma igen :) Jag trodde förresten att han var svart och vit, ser ut så på bilden på hemsidan, men han är grå och vit. Lite extra tjock och mjuk päls också, och ljusa vackra ögon.

In till Mikkel gick jag också, han har fått slippa tratten nu en stund för såret ser så bra ut. Han var överlycklig, det var han i och för sig med tratten också, när jag kom in till honom. Han liksom slår tassarna runt benet på en och kramar samtidigt som han luktar och gosar med en. han hade inte ens ro att äta, att gosa var mycket trevligare tyckte han.

Sydney satt och plirade på oss med sina nyfikna ögon och hon är så söt för hon lägger huvudet på sne när hon tittar på en. Så fick hon nosa ordentligt på handen, det gillar hon, hon liksom dammsuger den väldigt grundligt med nosen.

Ikväll väntar vi en mamma katt med fyra 6 veckor gamla kattungar. Karantänen där de får bo ett par dygn innan de slussas vidare görs i ordning med "kattungevänlig" inredning.

Säsongen börjar dra igång nu på riktigt, gravida honkatter, honkatter med ungar, övergivna ungar osv. En och annan sönder riven hankatt dråsar in också. Vår största brist nu är jourhem, vi har verkligen ingenstans att göra av katterna som behöver oss. Det är så fruktansvärt frustrerande.

Armand har fått ta en liten sväng till veterinären för en sista koll av hans öron, de var vid sånt fruktansvärt skick när han kom in men nu efter en hel del behandlingar och veterinärbesök börjar öronen bli bättre. Han fick ingen frukost för han skulle sövas så han var lite ledsen i morse :(

Nu ska jag gå ut i korridoren och titta till Gandalfo. Han sitter och lurar vid kontorsdörren och smiter in om man inte är snabb och fånga honom när man öppnar ;)

Ha det bra!

torsdag 17 juni 2010

Har nyligen avslutat veckostäden hos Polly och Wasabi. De tittade till mig då och då för att se till att jag gjorde ett grundligt jobb. Polly höll nästan på att välta ut den sandfyllda sopskyffeln men jag hann med en blixtsnabb reflex få tag i den innan den välte.

Var inne hos Folke och Sylvia igår och hade det riktigt trevligt. Folke är så go att ha i knät, och Sylvia fick jag klappa länge och hon blundade nöjt. Sen tog jag fram ett snöre och då blev det fart på Sylvia, hon tyckte det var jättekul att leka och glömde helt bort att vara uppmärksam på mig. Efteråt satt hon och tittade efter mig, det blir nog en lång lekstund idag också :)
Finns en filmsnutt på henne när hon leker.

Kerstin fick kel och en rejäl genomborstning av pälsen, hon tycker att det är så skönt att bli borstad och spinner o trampar. Så fort man slutar klämmer hon fram ett bestämt mjau! (fortsätt!)
Hon tycker att det är för mycket andra katter här på hemmet och det kan göra henne på dåligt humör ibland. Men så fort hon får komma ut i korridoren och har personalen för sig själv, då blir hon den goaste lilla fröken som ska upp i knät och mysa.

Det finns en anledning varför Gustav har en extra stor matbricka, han gillar nämligen att fiska. Ni kan se vad jag menar i videosnutten.

Mikkels sår ser bra ut och han så go så go, snäll och kärleksfull. Kan för tillfället inte vara still när man är hos honom för han är så glad för uppmärksamheten (hade han varit hund hade han varit en sån där som inte viftar på svansen utan på hela bakdelen) .
Under fotograferingen fick han faktiskt slippa kragen en stund.


Armand tillbringade rasten delvis i knät på personalen, han försökte ta sig upp på bordet för att smaka på kakorna men någon måtta får det ju vara. Sen blev det lite lek i hängmattan.


tisdag 15 juni 2010

Goddag!

Idag är vi tre som jobbar på katthemmet så sysslorna löper på i stadig takt. Våra två lediga boxar har inretts och väntar på nya gäster, en fågel har viskat i mitt öra att en Gandalfo ska flytta in på fredag.
Vår nykomling Mikkel var ju hos veterinären igår för en titt på den stackars svullna pungen, det blir medicinering för honom och en sån där fåntratt, ni vet, som en parabol i plast som katten måste ha runt huvudet för att inte komma åt och slicka på det inflammerade området.
Han kommer läka fint så det är bara ett kort tag han måste ha den där tratten, men han ser ju bra fånig ut... Han är en riktigt trevlig kisse, vill bara gosa gosa och buffar hårt med huvudet.



Polly har en gnagpinne som hon kan bli alldeles galen i. Jag väntar fortfarande på att någon ska uppfinna tuggben för katter, jag vet ett flertal som skulle behöva det. Här kommer mer bilder på Polly, jag kan inte låta bli att fota henne, hon är helt underbar.



Jag önskar mig en sån där kamera som tar flera bilder i sekunden, vilka toppenbilder det skulle bli på yrhättor som tex Polly! Nu blir ungefär 1/9 av bilderna användbara, resten är bara ett grått sudd....

Jag tänkte berätta lite för er om det här med jourhem, en väldigt bra grej. Som ni kan läsa på hemsidan så handlar det om att ta hand om en katt tillfälligt tills vi hittar ett nytt hem. Det kan handla om några dagar eller flera månader - det är väldigt olika från katt till katt.
Nu på sommaren åker flera av våra jourhem på semester och vi försöker så gott vi kan ordna med kattvakter och nya jourhem. Problemet med denna årstiden är det stora trycket på intagningen, mängder med katter behöver hjälp och vi står helt hjälplösa eftersom vi inte har några jourhem.

Jag har varit jourhem åt ett flertal katter och det ger så mycket! Jag har fått varit med om kattungefödsel och ungarnas uppväxt, Sol, Båtsman, Korp och Kaja hette dom.
Att få följa deras utveckling från små hårlösa pipande varelser till atletiska kattungdomar med varsin unik personlighet var fantastiskt! Och att de sedan fick flytta till underbara hem var såklart lite sorgligt men man var även så stolt över dem och jag kommer alltid att minnas dessa katter som tassat genom mitt liv.
Man får lära sig mycket av katter, och inte minst kattungar, saker som inte går att läsa i böcker. Man lär sig att alla kattindivider har sina egna små egenheter och nyanser.

En av katterna som jag minns mest från katthemmet är Gretzky. Han fångades i en fälla som var avsedd för en kattmamma med ungar. Han var inte märkt, och ingen ägare kunde hittas, så han fick komma in i föreningen.
Han bodde i några jourhem men ingen fick komma i närheten av honom, han var en riktigt rädd och arg katt.
När han flyttade in på katthemmet låg han bara i sin igloo och om man gick in till honom fick man höra ett frääääs och så kunde det komma ut en svart och vit tass som slog till en på fötterna. Vi bestämde oss för att avvakta och låta honom lugna sig i sin egen takt, men en sak var vi säkra på, detta var en mycket skygg katt som skulle kräva mycket arbete!
Ett par månader gick och ingen visste egentligen inte vem katten Gretzky var, han höll sig nästan alltid gömd i igloon. Men sen började han komma ut för att äta när vi ställde in maten, man fick helst inte titta på men ibland var han så hungrig att han inte brydde sig. Efter ytterligare ett par veckor låg han uppe på sin hylla. Försökte man klappa blev det spott och fräs och en sopa med tassen, han var livrädd för handskar så vi kunde inte använde dessa heller. Vi gav honom mer tid.
Tillslut drog jag på mig ett par sådanadär plasthandskar, de var inte så läskiga och stod emot, en del av, hans utbrott. Men skam den som ger sig, en dag kliade jag honom extra länge i nacken när han lugnat sig och plötsligt ser jag hur de små tassarna trampar och krampaktigt kramar om liggdynan! Han njuter!
Sen går det med en väldans fart, snart kan jag kasta handsken i soporna och börja massera honom. Ett par veckor senare ligger han på rygg och man får klia på magen. Han leker och busar, myser och spinner som om han inte gjort annat. Jag kan försiktigt lyfta honom i knät och han ligger där avslappnad och lugn.
Jag insåg att detta är ingen skygg katt, det är en helt vanligt tam katt som haft det jobbigt och blivit illa behandlad. Idag är han adopterad och jag tänker ofta på honom och är väldigt tacksam för att jag fick lära känna honom.
Här kommer bilder och en kort video på katten Gretzky.