Hej!

Jag slänger in lite bilder här på Arthur och Cikoria, nytillskott på katthemmet. Ett förtjusande Europé par som även blivit utställda med goda resultat (särskilt Cikoria är mycket väl medveten om detta)

Arthur är i sina bästa år, en riktig mysfarbror. De flesta som får gissa hans ålder gissar på 3-4 år, de resterande 10 åren är det knappt någon som tror på, han har gott om barnasinne och vid blomstrande hälsa. Kattungar i alla ära men damer och farbröder har en speciell plats i mitt hjärta!

Stillbilder är på Arthur - stilig bruntigré/spotted. Cikoria, bruntabby, är med en kortis i en video för hon ansåg sig behöva sin skönhetssömn under dagens media arrangemang.

Blir en kortis idag men lugn bara, ett längre reportage är på g.

Hälsningar från Uppsala Katthem

Då kör vi igen!

Hej alla därute!

Nu är jag tillbaka igen, mycket har hänt och vi har fullt upp här på Uppsala Katthem. Många katter kom in i uselt skick under vintern och de är fortfarande tufft därute för de som är hemlösa eller bortsprungna.

Kön in till föreningen är lång och tyvärr saknar vi tillräckligt med jourhem. Jag har själv varit jourhem och det är ett fantastiskt sätt att hjälpa till på, det ger en massa tillbaka! Man lär sig otroligt mycket och får chans att lära känna fantastiska katter, alla har en egen resa och ingen är den andra lik.
Att ta sig an en skygg katt och med tålamod, kärlek och en god portion envishet få uppleva kattens framsteg är en av de bästa upplevelser jag har haft.

Här på katthemmet bor just nu flera katter som kan kännetecknas som "skygga". Vad är en skygg katt? Jag skulle säga att det är allt mellan en katt som aldrig blivit hanterad av människor till en katt som blivit fel hanterad av människor... finns alla möjliga sorter däremellan :) Men, en skygg katt visar alltid någon grad av osäkerhet, rädsla eller aggression.

Vissa skygga katter har fötts utan en ägare, av en hemlös mamma, de har inte haft någon kontakt med människor som kattungar. Dessa kan vara de som behöver mest tid att vänja sig vid hantering, men alla kan lära sig att känna sig trygga i människans sällskap.
En del katter kanske har blivit hanterade som kattungar men sedan levt som hemlösa flera år. Dessa katter brukar vara väldigt spännande. Innerst inne vet de hur man är en "tamkatt", de behöver bara tid och uppmuntran för att komma på det. Det tar olika tid för olika katter men när de väl minns så brukar de gå med en rasslande fart och de blir snabbt tryggare.

Griselda tex, hon flyttade in på katthemmet i höstas. Hon gjorde väldigt klart för oss att hon var en riktigt farlig katt, morr spott och fräs! Jättebra tänkte vi! För hon visade självförtroende och utåtagerande, en väldigt bra början. När vi väl började försöka lära känna henne ville hon inte alls sitta still, hon hoppade alltid utom räckhåll. Envis liten rackare. Men då får man helt enkelt ha tålamod och vara ännu envisare.


Efter en tid så kunde vi, men god hjälp av hennes glupande aptit, få klappa henne utan större protester. Idag klappar vi till ackompanjemang av hennes lugna spinnande. Hon leker som en liten kattunge och undersöker alla vrår. Vi tror att hon har ännu fler överraskningar åt oss och vi ser fram emot att få uppleva dem.

Och så har vi Keso. "Lillkillen". Han försökte även han se riktigt ruskig ut när han kom till oss. Han gav oss den hotfulla blicken. Problemet vara bara att Keso är världens snällaste katt. Så när vi skulle börja lära känna honom så vågade han inte röra en muskel. "Jag finns inte" måste ha varit hans mantra den första tiden. Dessa katter, som har dåligt självförtroende och är inåtriktade, brukar ta lite längre tid på sig att slappna av. Kanske har de blivit illa behandlade av människor eller förknippar hemska upplevelser med oss?
Vi gav honom tid helt enkelt, och massor med kärlek. Och trevliga rutiner, varje dag, ungefär samma tid, fick han smaka en bit kyckling vid kylskåpet.
Idag spinner Keso bara man tittar på honom, det är nästan så att fönsterrutorna skallrar. Han svarar också om man frågar honom något. Han gnäller när han inte får komma ut på rast. Keso är jättegosig och fortfarande en väldigt snäll katt, även helt främmande människor får klappa honom på hans liggplats - fast han kan tycka att det är lite läskigt i början. Han får fortfarande en liten bit kyckling vid kylsåpet. Men han blir lika glad över att få nack och kind massage.



Vår nyaste skyggis är Urban. Han har bara varit hos oss en kort tid men har redan gjort framsteg. Hungern är det bästa självförtroendet ;) Med mat kan man komma långt. Han kan sitta och äta alldeles bredvid oss och ibland får man klia lite i nacken. Ett av de första goda tecknen var att han blinkade snällt. En katt som blinkar vill inte bråka, därför blinkar vi också. Det brukar vara den första kontakten man söker hos en ny katt - blink-kontakten. Numera brukar han också blunda när man kliar honom. Nu väntar vi med spänning på hans nästa drag.

Och så kan vi glädjas åt dem som är på väg att få nya hem också, vår lilla Vita tex. Undrar om hon är lika intresserad av att klättra i bokhyllor, lukta inuti skor och ligga i banankartonger i nya hemmet?

Sådär, mer blir det inte den här gången, men jag hoppas vi ses snart igen ;)

Vintertider är svåra tider

Hej alla därute!

Det finns ständigt arbete att göra på ett katthem och denna höst/vinter är inget undantag. Jag beklagar att mina inlägg blir färre men jag ska försöka lägga upp fler bilder och videor framöver.

Kylan kom tidigt i år och det märks på katterna som vi tar in i föreningen. Det är inte ovanligt med förfrysnings skador, främst nos, tassar och öron drabbas och i flera fall tappar katterna delar av öronen. Tänderna blir förstörda av att katterna tvingas äta fryst mat. De svälter, ofta får vi samtal om katter som vistas omkring fågelborden - oftast misslyckas jaktförsöken och de försöker istället äta sig mätta på fågelfrön vilket resulterar i diarré och näringsbrist.

Alla ni därute som ser en katt som ser ut att vara hemlös, se till att den har en plats skyddad för väder och vind, ställ ut vatten gärna flera gånger under dygnet och ge den mat. Kolla om den har en id tatuering i örat och sök i skks ägarregister, om inte sätt upp lappar i närområdet och kontakta samvetet så att vi kan föra upp katten på vår kölista.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Det här är Zippy. Hon bodde på en soptipp där hon blev matad av arbetarna. När arbetarna var tvungna att sluta fanns det ingen som kunde ta hand om Zippy. Hon är en kastrerad honkatt med otydbar tatuering i örat, vi har letat febrilt efter en ägare men ännu har vi inte funnit någon.

Detta är Oprah, hon hittades i centrala Uppsala där hon sprang runt och skrek efter uppmärksamhet. Trots att denna lilla dam är otroligt tillgiven och kärleksfull har vi inte kunnat spåra någon ägare.

Detta är Griselda, hon bor på katthemmet nu och vi jobbar med att göra henne mer van vid människor. Hon är en mycket modig liten katt med skinn på näsan, är man så tuff som hon brukar det inte dröja länge förrän hon slappnar av i vår närvaro.
Detta är Peter och Pan som hittades rädda och frusna utomhus. De är inte äldre än fyra månader och hade haft en väldigt liten chans att överleva om vi inte hade tagit hand om dem.

Här är en bild på Folke och Sylvia som bor på katthemmet, ett tightare par får man leta efter!
En julig bild på Vita där hon samtidigt gör reklam för vår snygga kalender till höger. I kalendern finns riktigt snygga bilder på några av föreningens katter samt berättelser om katterna. Du kan beställa den på vår hemisda www.samvetet.com
Vita är även med i en video längst ned där hon leker i katternas överlägsna favoritleksak- banankartongen!

Hej igen!

Hej på er, hjälp, det har gått över en månad sedan jag skrev här, alltid är det någon som pockar på uppmärksamhet. Och vem kan motstå när en katt bedjande tittar på en genom nätet? Alla kräver sin tid, den där tiden är viktig. Tid för kel, tid för lek, tid för miljöträning, tid för social träning, allt anpassas efter individen.

Idag fick Folke och Sylvia en lång lekstund, det var väl behövt. Sylvia, som är liten och nätt, kan med smidighet och god precision hoppa omkring i boxen. Medan Folke, med ungefär det dubbla i kroppsmassa men tycker sig vara minst lika smidig som Sylvia, han låter som en elefant när han dundrar över möblerna så det dunsar i väggarna!
De leker så fint tillsammans, ibland sitter de mitt emot varandra, på bakhasorna. Och så boxas de och svänger med tassarna och duckar för slagen, vissa dagar kan man skratta så man får ont i magen :) Sen får de så klart en gos stund också, Folke ligger gärna i knät medan Sylvia rullar hellre ihop sig på en möbel och börjar spinna när man klappat en stund.

Zelda är en nykomling på katthemmet, men som ett bevis på den oskrivna lagen: vackra katter flyttar först, så har hon många beundrare och det dröjer inte länge innan hon flyttar. Hon är en vacker katt och är väldigt busig och aktiv samtidigt som hon är sällskaplig och kelen.

Gustav och jag, vi har våran speciella stund på morgonen. Jag tillbringar extra mycket tid hos honom och allt är noggrant schemalagt. Katter blir trygga av rutiner, samma sak vid samma tidpunkt. Jag tror att de stimuleras av att få använda sin inbyggda klocka, vilken har en stor betydelse i en katts naturliga liv.
Gustav har fått en ny möbel, en sån där med en hängkorg som han älskar att ligga i. Jag har även gjort roliga leksaker åt honom, en liten fjäder längst ut på en lång pinne som kikar fram bakom en gardin är nästan oemotståndlig även för en blyg katt!

Keso har blivit modigare och sitter gärna framme i boxen och tittar på vad de andra katterna eller personalen sysslar med. Mikk har sitt favorithäng på en möbel med god utsikt. Där brukar att ligga och kuttra lite förföriskt åt oss för att vi ska komma in och kela med honom.

Vi hade en reporter hos oss i veckan som gjorde intervju och tog flera bilder, bl.a på Mikk. Vi får se om artikeln dyker upp i tidningen 18minuter nästa vecka.

Diana får sin egna tid med min kollega, hon har varit jätteduktig. Diana tränar i skrivande stund på att inte bli rädd för dörrar som öppnas. Hon har tränat lite varje dag och nu är hon till och med lite nyfiken på vad som kan finnas bakom dörrarna. Man vet aldrig riktigt vad som har gjort att en del katter är så rädda. Kanske har de bott i en otrygg miljö eller råkat ut för en olycka. Diana är i alla fall på god väg att bli trygg, hon är så underbar och kärleksfull mot min kollega, som hon har fäst sig lite extra vid eftersom hon har jobbat mest med henne.

En nykomling på katthemmet heter Griselda. Hon har bara varit här några dagar och vi har gått försiktigt fram eftersom hon är en skygg liten dam. Snart kommer vi börja jobba mer med henne, vi börjar med handskar eftersom hon försvarar sig. Det brukar inte dröja länge innan katterna förstår att det här med att bita och riva inte gör någon skillnad. Sen handlar det bara om tid och tålamod.

Katten Lipton har utnämnt sig till kung över katthemmet. Han ser ut som en kung och för sig som en kung. Stilig är han, och charmar de flesta tvåbenta besökare. Han är väldigt kelen och busig och ibland har han lite svårt att skilja dessa aktiviteter åt. Därför är det viktigt att vara konsekvent och sätta gränser, hur ska katten annars veta hur man beter sig? När man gosar ska man inte bita, det har han lärt sig. Men ibland när man blir så där riktigt busig och kittlig så kan han nypa till. Då är det slut på goset och vi lämnar honom ifred en stund, kanske får man leka lite istället.
Att säga att katter är oförutägbara och lömska är en dålig ursäkt för att man inte förstår dem. För katter har ett tydligt kroppspråk och ger tydliga signaler, bara man vet vad man ska titta efter. Lipton är en riktig charmör och det kommer inte dröja länge förrän han har snärjt sin alldeles egna familj :)

Suune, just precis, två u:n, är på tillfälligt besök och ska alldeles snart flytta till ett jourhem. Suune är helt besatt i händer, han gnuggar sig, stryker sig, slickar och snuttar på händerna när man gosar. Detta brukar vara ett tecken på att katten har tagits för tidigt från sin mamma, den har inte fått uppleva avvänjningen och är därför lika ömhetstörstande mot människor som den var mot sin kattmamma. Suune känner stor kärlek och trygghet hos människor och visar det genom att vilja vara så nära som det går och tex snutta på fingrarna.


En annan besökare är Andy Pandy. Även han är otroligt social och kärleksfull. Om man inte hälsar på honom ordentligt så lägger han framtassarna om ens ben och tittar bedjande upp på en med glittrande ögon. Om man fortsätter ignorera honom och råkar börja sig ned så klättrar han helt enkelt upp på ens rygg eller axlar och ligger där nöjt spinnandes. Får han ligga där en stund händer det att han hinner somna.


Ja, det var allt för den här gången! På återseende :)

Hej igen!

Tiden går fort, jag önskar att jag han skriva mer här i bloggen men det händer alltid något här på katthemmet och man får alltid vara beredd på en hektisk dag.

Jag kan med stor glädje meddela att Armand fått ett nytt hem! Han får en alldeles egen människa att ta hand om. Vi var många som pysslade om Armand och många besökte katthemmet enkom för att säga hej då.

Även Mikkel har flirtat sig till ett nytt hem på landet med både kattkompis, hundkompis och barn! Vilket jag tror kommer passa herrn perfekt. Det var något sorgset jag i morse konstaterade att Mikkels högljudda godmorgon jamningar är ett minne blott.

Jag tänkte skriva lite om våra nykomlingar. I förra rapporten skrev jag om Athos som precis hade kommit till katthemmet, han var rädd och nervös och morrade oroligt när man hälsade på honom. Efter ett par dagar började vi jobba med honom och en helt annan katt uppenbarade sig. Athos är jättekelig! Sedan dess har han ropat efter oss och är väldigt nöjd över sällskapet han får. Dock är han fortfarande nervös och spänd, kan tänkas vara en följd av ett tufft liv som okastrerad hankatt där man får slåss för sitt liv och alltid vara beredd att försvara sig eller fly.
Han brukar rulla omkring och se riktigt mysig ut och för den som inte känner till katternas beteende är detta lätt att misstolka. När han vänder upp sin lurviga mage är det svårt att inte köra in handen i pälsen. Men det är ett mycket känsligt område, beröring på känsliga områden som mage, rygg och bakdel är i kattvärlden ett uttryck för dominans.
Klappar man för långt bak på ryggen blir han rädd och förvirrad och svarar med en markering med tassen, han ser själv riktigt olycklig ut efteråt och jag tror att det är svårt för katter att styra sina instinkter under perioder då de känner sig osäkra och otrygga.

Men vi som jobbar med dessa katter vet att detta beteende tonas ned allt eftersom, och kastreringen gör katterna mer avslappnade och trygga. Ni kan se en film längst ned på svarte Athos när han rullar runt i sin bädd.

Några dagar efter Athos anlände Isis. Något av en motsats faktiskt, en liten svart vit honkatt som självsäkert ser till att man ägnar all uppmärksamhet åt henne. Hon vill gosa mest hela tiden, förutom gos gillar hon mest att äta! Hon kryper glatt upp i famnen, gärna så långt upp hon kan komma, och kör upp nosen under hakan på en, pussas gärna också.

Alldeles nyinflyttad är Vita, en vacker petit honkatt som nyligen haft ungar. Hon tycks pusta ut efter den persen och verkar inte vilja veta av några andra katter i sin närhet. Hon gav Mikkel en ordentlig utskällning när han försökte föra en artig konversation genom boxnätet i förra veckan.
Rasterna ägnar hon åt att göra personalen sällskap och försökte smita igenom dörrar innan hon förstod att katterna inte får vara i alla rum. Hon lekte även lite på en filt, ni kan se video på detta längst ned. Vita är vackert tecknad, bruntigré sköldpadd med mycket vitt.

Sen har vi förstås grabbarna Mikk och Keso, har jag berättat om dom? De har flyttat till katthemmet för att träna lite på den sociala biten. Vad gäller Mikk var det en lätt uppgift, han är nämligen redan mycket välbekant med allt vad gäller gos och kel! Han är en riktig mjukis och älskar att ligga ner halvt på rygg, med ett förnöjt spinnande medan man klappar och kliar överallt. En sån där katt som man bara vill krama om som en nallebjörn! Han är lite blyg i början och gillar inte när det stökas och är högljutt omkring honom. Han verkade inte vara så förtjust i hundar och andra fräcka katter... Se film på honom längst ned.

Keso är en stoooor svart hankatt med spretiga vita morrhår! Han är rädd, och är en väldigt liten katt inuti. Han gör sitt bästa för att se riktigt ruskig ut men han har aldrig agerat hotfullt utan går hellre och gömmer sig om det blir allt för läskigt.
Men det som är så bra är att så länge han får "hålla tassen" med Mikk så går allt mycket lättare och vi får borsta och pyssla försiktigt med honom.
Denna lösning med en "tryggis" och en "skyggis" har föreningen använt sig av länge och det är en mycket effektiv metod. Det är ju likadant med tex Folke och Sylvia, där Sylvia har tagit stormsteg pga storebrorsans trygghet.

Sen finns det ju förstås katter som inte vill veta av sitt eget släkte, tex nykomlingen Diana. Hon är en liten liten honkatt som haft det riktigt tufft och det har satt sina spår. Hon behövde en massa uppmuntran i början när hon kom till föreningen. Hon har bott i ett jourhem där hon har fått en massa kärlek men nu är hon här hos oss och vi har börjat jobba på att bygga upp hennes självförtroende.
Det går jättebra! Så länge inga andra katter är i närheten, och man är lugn och stillsam, då är hon världens mysigaste lilla kisse. Hon älskar gos och kommer gärna ned på golvet för att stryka sig och orma sig runt benen på en. Sätter man sig ned kryper hon upp i famnen eller placerar sig så att hon kan pussas och buffa med huvudet mot ens ansikte. Hon är väldigt kärleksfull och hittar man bara ett hem där hon får vara i lugn och ro och ta det i sin egen takt så är hon helt nöjd!
Hon vill ha en egen liten värld där hon kan känna sig trygg, hon vill gärna bo på ganska liten yta, i alla fall i början, och som innekatt. Då kommer hon att känna att hon har kontroll över sin omgivning.
Hon har fäst sig mest vid min kollega som har tillbringat mest tid med henne, hon är blyg för främmande.

Jag kommer precis från en härlig kelstund med Folke och Sylvia. Folke är nog den trognaste katt jag träffat, vill vara nära nära och söker tryggheten hos människor omkring sig. Sylvia väntar tålmodigt på sin tur där hon ligger på hyllan och även om hon inte visar det lika tydligt som Folke så älskar hon smekningarna över ryggen och massagen i nacken.

Mikkel har varit ute på rast under morgonen, han vill så gärna bara umgås och vara social. Gos i knät är så klart väldigt mysigt, och jaga bollar gör han i högsta fart och fläng. Men han är lika nöjd bara över att få ligga på en stol i närheten där man är. Går jag in i på tex kontoret lägger han sig gärna i bokhyllan utanför där han kan se in genom dörrglaset. När jag sen kommer ut till honom blir han så glad och kvittrar glatt. Kolla in videon längst ned när han leker i sin prassel tunnel!

Armand slumrar gärna i pentryt på sin rast. Helst i fönstret där man kan kika på ekorrar men även gärna framför micron eller som idag, på micron. Råkar jag glömma kvar en kaka efter fikat kan man vara säker på att den snabbt blir uppäten av Armand, han är en riktig godisgris!

I karantänen har vi fått en ny gäst, Athos. Han är en upphittad katt utan hem, en okastrerad hankatt som har satt skräck i alla katter i det område där han strukit runt. Självklart är allt mycket läskigt i början och han ligger nu i den trygga transportburen. Jag satt inne hos honom för att lära känna honom bättre och jag fick klappa och klia bara jag var försiktig. Jag plockade inte mindre än 11 stora fästingar och kände ett stort antal sårskorpor runt hals och nacke. En riktig slagskämpe. Efterssom han har varit så lugn och snäll redan första dagen tror jag att han är en tam katt, som antagligen tappat lite förtroende för människor, men det brukar vara lätt att bygga upp igen bara man vet hur man går till väga. Han är väldigt söt :)

Nu ska jag gå ut till Armand och ge honom en ordentlig omgång med borsten.
//Miranda

Hej igen!

Full fart är det här på katthemmet, min kollega är på semester och det finns tusen saker att göra. Föreningen har katter upp över halsen och varje dag ökar listan med ett tiotal katter.

På katthemmet har det varit stor ruljans, Tjellvin fick ett nytt hem hos en kvinna som föll pladask för honom, och det var ömsesidigt. Det är så fint när man får uppleva den perfekta matchningen mellan katt och husse/matte.

Mitt i all stress är det skönt att få ägna sig lite kvalitets tid med katterna, vissa behöver leka och stimuleras med små uppdrag och problemlösningar. Andra vill inget hellre än att få en ordentlig helkroppsmassage eller omgång med borsten. En del behöver "socialiseras" dvs med stor portion tålamod, lock och pock övertalas att det här med människor inte är något att vara rädd för.

Sydney tex, hon går framåt, det tar lite tid men hon är värd all tid. I början fräste och spottade hon så fort man gick in i boxen, idag fick jag stryka henne försiktigt över ryggen och hon protesterade endast med en misstänksam blick. Snart kommer även misstänksamheten långsamt trappas ned, som sagt, med lite tålamod. Man brukar säga att när väl poletten trillat ner går det fortare och fortare, speciellt med en så självsäker dam som Sydney :)
Vi brukar också ägna oss åt lekar med snören och fjädrar, de brukar få de flesta katter att släppa ner garden för en stund.

Jag har precis varit inne hos Folke och Sylvia för en gos stund. Sylvia var från början en skygg katt men har tinat upp den sista tiden. Nu låg de båda utslagna på ligghyllan och jag klappade båda samtidigt, ackompanjerat av ett förnöjt tvåstämmigt spinnande.

En kattfamilj var på besök förra veckan, mamma Skimra och ungarna Blänka, Tindra, Glimma och Glöd. Upphittade och ingen ägare kunde återfinnas. De var fulla med bus och energi och hade redan börjat utveckla varsin unik personlighet. Tindra på bild och Blänka och Glöd leker i videon längre ned.
Vi hade även en honkatt på kort visit. Hon satte sina spår, en ynklig gestalt i fruktansvärt dåligt skick. Hon behövde akut veterinärvård och man konstaterade bl.a extrem undervikt, infektioner och en icke åtgärdad sjukdom kallad Giftstruma. Hon visade sig senare ha en ägare, katten är 20 år gammal och hon fick komma hem igen med mediciner och hemgångsråd.
Jag kommer aldrig att glömma henne, jag har aldrig sett en sådan mager katt. Hon var stel och mycket svag, hade svårt att röra sig. Trots uselt skick hade hon enorm aptit på mat och sällskap, hon spann så fort någon tog sig tid för henne, och det var svårt att låta bli.



Ser ni en katt som ni misstänker är hemlös eller skadad, hjälp den. På våran hemsida kan ni läsa mer om vad man kan göra, men se till att agera på en gång och inte vänta, faran lurar alltid runt hörnet för en hemlös katt och det finns ingen som tar den till veterinären. De lider i tysthet.