Hej på er!

Tyvärr har inläggen här blivit allt glesare, vi är allt mer aktiva på föreningens facebook sida http://www.facebook.com/uppsalakatthem  ,men för er som kikar in här då och då tänkte jag skriva lite om katten Niki Lauda som har en gripande historia:

Niki Lauda

För ungefär 4 år sedan föddes en liten hankatt, vit och grå. Vad som sedan hände i hans liv är okänt, vad vi vet är att han sedan vintern 2008 bott i området Norby. Den lilla kattungen växte upp till en stor och ståtlig hankatt. Med åren fick han slåss för sin överlevnad, brist på mat och skydd sätter sina spår.  Ett par vänliga människor uppmärksammade den härjade kissen och man började ställa ut mat till honom. Under den kalla vinterns byggdes till och med ett alldeles eget litet isolerat hus till honom.

Tyvärr blev kölden allt för hård och skador efter slagsmål allt värre, utfodringsplatsen bar allt oftare spår av färskt blod.

Till sist kunde vi ta in honom i vår förening och han fick namnet Niki Lauda. Niki fick alla sina sår omsedda, av öronen är det bara två trasiga flikar kvar utav. Han blev kastrerad, vaccinerad och id-märkt.

Den första tiden fann han världen inomhus både spännande och skrämmande. Han var lite osäker på vad vi människor ville honom men med tiden och med hjälp av ett kärleksfullt jourhem så upptäckte han hur skönt det var att gosa och vara nära oss. 

Idag fortsätter Niki att göra fler framsteg men han är fortfarande en lite känslig kille och om han hör ett högt ljud så fräser han lite, inte för att hota oss utan bara för att tala om att han blev lite rädd. Många är vi som blivit berörda av Nikis historia och när man möter hans blick vet man att alla katter förtjänar en andra chans.

Fler historier om föreningens katter kan ni läsa på vår hemsida www.samvetet.com.

Hjälp oss att hjälpa fler katter som Niki Lauda!

Just nu är vi i stort behov av ekonomiskt stöd.

Sätt in er gåva på PG 210613

Hej!

Nu äntligen kan vi börja öppna fönstren för att vädra utan att vi fryser ihjäl, och katterna är mycket förtjusta i att sitta och insupa vårdoften på fönsterbrädan. Småfåglarna vid fågelbollarna är också populära att spana på.




Under rasten brukar Gizmo vara i princip permanent placerad i bekväm ställning på fönsterbrädan ovanför elementet i korridoren. Där har han span över vad som händer och det är varmt och gott. Problemet är bara att vad Gizmo behöver på rasten är snarare ett Friskis och Svettis pass. Det är ett svårt uppdrag för våra volontärer, det dinglas med snören, rasslas med möss, bollar slängs fram och tillbaka i korridoren och jag lovar att våra volontärer motionerar mer än Gizmo.

Mynta verkar dock trigga igång honom och under några minuter hoppas och skuttas det innan han helt slutkörd återvänder till fönsterbrädan. Ni kan se en video längst ned där han river loss ordentligt med sin mynta leksak.

Sessan är däremot lite mer pigg på bus, hon underhåller gärna sig själv men får hon tråkigt kommer hon svassandes och klagar över att vi inte vill umgås. För Sessan är en väldigt social dam som gärna gosar i knät eller slingrar sig runt benen. Sessan är nog mest förtjust i studsbollarna, de ska studsa högt, då är det som roligast.
Hon är också väldigt mån om sitt utseende och vill gärna bli borstad. Ofta tycker hon att vi inte är effektiva nog och vi får snällt hålla borsten still så att hon själv kan gnugga och gno mot den.

Griselda har fått vara demonstratörkatt i ett dokument om hur man ger katter medicin som vi ger ut till våra volontärer. Ett bildspel skulle visa hur man öppnar kattens gap och efter att både Duvel och Gizmo misslyckades med sin audition så glänste Griselda med en ängels tålamod. Jag fick snällt fixa och trixa, fumla med kamera och göra omtagning efter omtagning utan att hon protesterade det minsta.

När man upplever henne idag, som en otroligt gosig och flirtig tjej, är det svårt att föreställa sig den arbiggan som kom in i föreningen 2010. Hon bet, slog och ville inte alls ha med oss att göra. Jag minns hur jag försökte komma åt att klappa henne i boxen och hon bara fräste, slog och smet undan. Nu är det andra tider ;)

Duvel, vår sammets svarta skönhet, ropar olyckligt efter uppmärksamhet inifrån boxen. Han brukar ha en på- eller av knapp, om han inte ropar på oss och klättrar runt som en apa i boxen så sover han sött ihoprullad som en fjärilslarv i sin hängkorg. Längst ned kan ni se en video på Duvel när vi busar i boxen och jag kittlar honom underifrån möbeln - störtkul tyckte han! Ni kan även se en video där han dricker ur sitt glas. Många katter gillar att dricka ur glas, kanske för att vattnet är helt färskt eller att det glittrar lite spännande? Jag la i en pingisboll som han blev lite konfunderad av, kissarna brukar tycka att det är kul när bollarna guppar runt på vattenytan.

Han blir så lycklig när han får komma ut på rasten, skjuten som en kanon springer han ut i korridoren. Vi lägger ut hans leksakstunnel och hans andra leksaker, han tycker också att det är helfestigt när vi lägger ett lakan över en stol. Då kan man smyga, krypa in och leka under tyget.

Här ligger Gaston och Gruffan och gonar sig, är de inte söta? De är fortfarande något obekväma med närkontakt. Gaston ligger kvar när man klappar och börjar nog förstå att det kan vara riktigt skönt. Gruffan är svårare att komma inpå men när man väl får klappa så njuter hon för fulla muggar. Hoppas vi får lite extra tid att jobba med dem för vi är nog nära genombrottet.

Det var det hela för den här gången, hoppas vi hörs snart igen!

Hälsningar Miranda och katterna på katthemmet.

Hej och välkomna till 2012 på Uppsala Katthem! Slutet av 2011 var en ganska lugn period på katthemmet med få flyttar.
Men nu kommer stormen, Seneca, Sapfo Stella och Fyris har flyttat till varsitt hem för att bo på prov. De senaste nyheterna jag har från Stellas nya hem är att hon har fått en bästis i form av en annan katt från samvetet och att de stortrivs tillsammans!

Fyris hade turen att få komma till ett hem som verkligen vill hjälpa henne att utvecklas till en trygg och lycklig kisse. Fyris gjorde framsteg när hon bodde här på katthemmet men i ett kärleksfullt hem har hon ännu större chanser att visa vad hon går för. Hon tyckte ju faktiskt att det var skönt att bli kliad bakom örat och på slutet var hon en riktig äventyrerska som undersökte katthemmets lokaler, med ett vaksamt öga över skuldran. Hennes nya matte kommer att behöva tålamod och en massa kärlek för att kunna vägleda Fyris och jag är riktigt avundsjuk. Det finns nämligen inget underbarare än att följa en katts utveckling från skyggis till tryggis! Man vet aldrig riktigt hur det kommer gå, vilka framsteg som görs och vad som triggar dem.

Här kommer också en hälsning från Max Gandalf som jag skrivit om tidigare i bloggen. Han var en ärrad kämpe som lärde känna sin mjuka sida på katthemmet. När han slutligen lyckades charma en ny husse och matte förberedde vi dem på att han skulle behöva fortsätta med sin öronrengöring ett tag framöver. Han hade ju haft en alldeles förskräcklig öroninflammation pga. en obehandlad skabb (hemlösa katter kan utveckla de allra hemskaste och smärtsamma problem till följd av småsaker som en ägare lätt hade kunnat förebygga/åtgärda). Vi förberedde dem också på att han kunde gå tillbaka lite i utvecklingen, en flytt kan vara stressigt för en katt - särskilt en som varit hemlös en längre tid och inte är van vid nya miljöer och människor.
Han skulle även få en kattkompis i sin nya familj och där rådde vi dem att låta dem vistas i varsitt rum i början. Max Gandalf hade ju deltagit i en hel del slagsmål, det syntes på hans ärrade kropp, men eftersom han genast blev kastrerad när föreningen tog hand om honom var risken väldigt liten för att han skulle fortsätta med sitt våldsamma leverne. Men bara för säkerhets skull så fick de ta det lugnt i början, något som kan vara bra för alla katter som ska introduceras i ett hytt hem.

En kort tid efter flytten fick vi ett mail där nya matte berättade om Gandalfs första dag i sitt nya hem. Han hade inte alls sprungit och gömt sig som man befarat utan undersökt köket, med låg profil i början, och snart hade han börjat slappna av och såg ut att trivas väldigt bra. Därefter bjöd han på en lång och härlig gosstund och matte och husse var helt förbluffade över denna enorma dos av kärlek som inte kunde vara något annat än tacksamhet och lyckan över ett eget hem med egna människor. Här vill jag stanna! Sa Max Gandalf.
På katthemmet hade Gandalf kunna fräsa om han blev upprörd över något. Den enda gången han har fräst i sitt nya hem var när han först fick fel mat framställd och matte skulle ta tillbaka den. Ja, att äta tycks vara en av hans mest passionerade hobbys jämte konsten att snooza och kasta nöjda kärleksfulla blickar omkring sig.
I sitt nya hem fick han även en kompis, Chivas, och matte var noggrann med att planera introduktionen på bästa sätt. De fick till en början bara hälsa genom ett kompostgaller som man satt upp i en dörröppning som avgränsning. Det gick utan problem och de fick en speed dejt under uppsikt där Chivas gjorde en grundlig undersökning medan MaxGandalf försökte invitera till lek. Dessa korta dejter var meningen att fortsätta men en dag när matte var borta och handlade kom hon hem och möttes av två katter som kom springandes som parhästar och välkomnade henne. Hon hade tidigare haft Chivas och en katt som hette Jamesson som var mkt lik MaxGandalf och därför tog det ett tag innan hon insåg vilken kisse det faktiskt var. På något sätt hade han tagit sig ut från köket, kanske med lite hjälp från Chivas på andra sidan? Grabbarna är sedan dess mkt fästa vid varandra och MaxGandalf knottrar och kurrar förtjust när han ser sin bästis.

Tänka sig, den ärrade stridsherren är i detta nu säkerligen placerad på en mjuk bädd och snoozar tätt ihop med Chivas. Ett lyckligt slut!

En nykomling på katthemmet är Piripiri, som först anlände med sin dotter Pyret. Pyret fick snart flytta till ett jourhem med en kattungekompis att leka med, och bra var nog det för mamma katt började bli gruvligt trött på sitt otröttliga energiknippe till dotter. Piripiri vill mycket heller ta det lugnt och ha kontroll över situationen. Jag får en känsla av att hon är en väldigt intelligent dam, hon är mkt vacker och har något kattlikt värdigt över sig. Hon är snäll och väldigt go samtidigt som hon har en stark vilja och självständighet. I ett tidigare jourhem vittnar man om att hon gillar högt belägna spaningsplatser i hemmet. Här på katthemmet tar hon det mesta med ro, lite för mycket ibland så man får väcka henne så hon inte missar sin rast. På boxarnas dörrar har vi längst ned en skiva plexiglas som hygieniskt skydd men denna ansåg hon bara vara i vägen varvid hon på ett mkt effektivt sätt slet loss den, vilket måste ha krävts en hel del teknik och styrka. Inte nog med detta, hon bröt sig även in hos sin dåvarande granne, Sapfo, och slet ned hennes skiva också! Hon fick en chans till men även den tredje skivan som sattes upp på hennes dörr blev vandaliserad och vi har fått böja oss för denna frökens vilja och låtit dörren vara utan plexiglas. Denna sköna dam är i skrivande stund tingad och väntar på att få åka till sitt nya hem!

Katterna Sessan och Gizmo flyttade in i en av katthemmets dubbelboxar....det blev ändå något trångt. Med väl tilltagna kroppsvolymer och lika stora personligheter är dessa två svåra att missa. Sessan är en käck fröken som vill ha mkt uppmärksamhet, en nattsvart och len päls att borra ned händerna i. Hon småpratar gärna med oss, klagar lite på kost och logi, och ibland öser hon lite ovett över sin polare Gizmo. Han tar det hela med ro, en cool kille som lunkar omkring med ett kisande kattflin och trycker sig tätt intill för att få lite närhet. Han kan bli alldeles till sig och åmar omkring som en daggmask, problemet är att han är lite större än en sådan och tumlar ganska ofta ned från sina liggplatser med några skamsna blickar omkring sig.

Ett annat nyinflyttat par som vi ännu inte hunnit med att lära känna är Lobo och Melba. De kom till föreningen som kattungar när de tillsammans med sin mamma och två syskon dumpats i en papplåda. De fick sedan ett eget hem men tyvärr kunde adoptionshemmet inte ta hand om dem längre och föreningen har åter tagit sig an dessa katter och letar efter ett nytt hem. När man adopterar en katt från oss så förbinder man sig inte bara till att ta väl hand om katten, man förbinder sig också till att kontakta oss om det skulle bli några problem som skulle kunna leda till omplacering eller avlivning. På detta sätt har föreningen alltid koll på alla våra katter och förebygger att de åter hamnar ute på gatan som hemlösa.

Lobo är en underskön gosse som nyfiken kikar på vad vi har för oss. Gosig och snäll, han kommer snart att charma många besökare har jag en känsla av. På rasten under gårdagen var han mycket pigg och nyfiken, när han undersökte katthemmets korridoren satte han sig på bakbenen och spanade som en liten söt surikat!
Hans syster Melba är en mycket vacker långhårig dam. Jag har faktiskt aldrig klappat en katt med en sådan sidenlen päls förut, det är som att klappa ett litet kurrande moln! Hon är lite mer försynt än sin bror men blir minst lika glad över en kelstund. Katter kan vara så olika men tänk på att bara för att en katt inte vet hur man ber om vår uppmärksamhet så behöver den inte ogilla att gosa. Vissa katter är helt enkelt bättre på att fjäska för människor än andra ;) Det lär inte bli särskillt svårt att hitta ett nytt hem åt dessa sötnosar.

Sådär, nu har ni blivit lite uppdaterade om vad som försiggår här på katthemmet, jag hoppas att jag snart kan lägga upp ännu fler historier men tills dess får ni hålla till godo med föreningens hemsida www.samvetet.com eller varför inte Gilla vår grupp på facebook?

Hälsningar Miranda

Hej på er därute!

Julgardinerna är uppe, julstjärnorna tända, papperkakorna provsmakade och vi väntar bara på snön för att julstämningen ska bli komplett. Vi skänker dock en tanke åt de hemlösa katterna som har ännu en vinter framför sig, plötsligt känns önskan om snö och kyla inte lika lockande längre.

Förra vintern var riktigt lång och kall och den gick hårt åt katterna. Köldskador på öron och svans är inte ovanliga. Moira fick hjälp av föreningen efter att hon uppmärksammats av en snäll person i januari, då det var som allra kallast. Hon var utsvulten och den lilla frusna stumpen till svans trillade av, likaså de förfrusna öronlapparna. Idag har Moira ett hem och hon ska aldrig mer behöva frysa och svälta.



Tiger Woods. Alla undrade ju samma sak - varför är det ingen som vill ha honom? Den tårögda katten från golfbanan, med de trasiga öronlapparna?



Tiger har kvaliteter som smälter de flesta hjärtan. Han gjorde en strålande insats som pr-katt under ett av Granngårdens butiksevent. Vi stod mitt i butiken med ett bord fullproppat med profilmaterial, kakor och...Tiger Woods. Han fick en exklusiv fårskinnsbädd placerad mitt på bordet och iförd en stilig neonrosa kattsele (färgmatchningen var inte den allra bästa men det var den enda som räckte hela vägen runt så att säga...) låg han som en kung inför ett hov. I totalt sex timmar (sex timmar!) arbetade han hårt och med stor inlevelse. Nåja, mestadels i liggande ställning - förutom när han demonstrerade hur myntamössen fungerade och ett besök i toalådan med nyfiken publik. Han var en riktig magnet och förbipasserande människor utropade: Nämen! Är det en riktig katt? Varpå de oftast gjorde en grundlig undersökning om att så var fallet.



Inte lång tid efter denna bravad gjorde han en annan form av succé - och den var endast ämnad för att par utvalda människor. Han har äntligen några som pysslar om honom, bara honom. Några som finns där för honom när ögonen behöver torkas ur, matskålen fyllas på, bollen kastas och när han behöver en trygg famn att vila i.

Månadens nya ord är "kattlyftning". Inte att förväxlas med tyngdlyftning, det finns några väsentliga skillnader. Kattlyftning utövas fördelaktigt med nr 1. En katt. En annan faktor i momentet handlar om att denna katt kanske aldrig förut blivit lyft och därför har en egenhet att tro att man ämnar krossa den i sina armar, strypa den eller alternativt kasta upp den i luften. Katter som för tillfället deltar i Kattlyftningen är Griselda, Barnaby och Sapfo.



Både Barnaby och Griselda var skyggisar när de kom in i föreningen. Båda har tagit tuggor av veterinärer och volontärer men de har gått från vilda tigrar till froma lamm. Sapfo har aldrig varit någon vild tiger men hon är osäker på sin omgivning och inte särskilt van vid hantering.

Nå, kvalifikationerna är helt enkelt att katterna behöver träna på hanteringen och att de kommit så långt att de börjar lita mer på människor. Jag skulle tex aldrig träna lyft träning med katten Fyris som ännu inte kan slappna av när man klappar henne (jag berättar mer om henne i nästa inlägg).

Lyftmomenten utförs från plats A till plats B. Båda platserna ska vara välkända och trygga för katten samt inte ha allt för stort avstånd eller höjdskillnad emellan sig. Man kan börja med att gosa med katten, ger högre poäng vid sluträkning, och sedan liksom för man katten mot bröstet samtidigt som man ger ett ordentligt stöd under katten. Avdrag ges för grepp runt magen och bristande support för benen vilka då oftast börjar spreta och fäkta och orsaka panik hos katten samt klösmärken på utövaren.

Det optimala är att man sedan med en mjuk rörelse för katten från plats A till plats B. Ett mycket viktigt avslutningsmoment är "positiv förstärkning" på plats B. Positiv förstärkning kan vara tex en lång gos stund eller något smaskigt att äta.

Alla tre katterna har skött sig utmärkt under träningen. Griselda tar övningen med måttlig ro och älskar kelstunderna efteråt. Sapfo spänner sig och är beredd på att bli strypt/kastad men tycks kunna slappna av mer och mer. Hon älskar dessutom goset efteråt.

Jag var först lite orolig för Barnaby för han är en katt som säger ifrån när han inte vill något. Senaste tiden har hans utveckling gått fort, han är mer nyfiken och framåt. Om detta beror på lyft träningen eller vice vers kan vi ju fundera på. Den första gången jag lyfte honom såg jag till att han var på bra humör och att det hela gick snabbt och flytande. Jag har aldrig sett honom så förvånad förut.

Den största överraskningen jag fick av Barnaby var dock under en av mina smått larviga idéer om att jag ville ha ett julkort på en av katthemmets katter med en glitterkrans på huvudet. Griselda gav mig en blick som kunde döda, Stella trodde kransen var ätbar och Duvel fick ett smått galet uttryck i ögonen. Men Barnaby var precis den ängel som han ser ut att vara på bilden. Med detta önskar jag er en trevlig december, om vi inte hörs innan dess så vill jag också önska er en riktigt God Jul!



Ps. Här är en lite julig bild på vackra nattsvarta Stella, jag ska berätta mer om henne i nästa inlägg.

Hej på er därute i höstrusket!

Vackert är det, när solen skiner och träden här i genetiska trädgården visar upp höstens klädkollektion. Idag regnar det dock, men katternas intresse för fönstersmyg är ständigt på topp.

Utanför vårt köksfönster stoltserar en liten tall med ett rikt fågelliv och en och annan ekorre. Festligt värre tycker katterna, för tillfället har nattsvarta Duvel lagt sig bekvämt ovanpå köksskåpet där han har widescreen över både fönster och korridoren. Han har ägnat morgonen åt att pocka på vår uppmärksamhet, inte ens frukost kan få bort hans fokus på morgonens första rast i korridoren där han får patrullera och hålla ett öga på oss som far runt med morgonens bestyr.

En annan katt som uppskattar utsikten från fönstret är Cleo som med hela kroppen på helspänn duckar när skatorna bombdyker förbi fönstret. Hon är en underhållande katt som fått oss att skratta många gånger. Hennes goda portion charm har gett henne många beundrare och planerna för ett nytt hem är redan i rullning. Längre ned kan ni se på en video hur Cleo leker jonglör med sin nya stora leksaksråtta.

Tiger Woods är ännu en sådan där charmknutte som vet precis hur man gör för att linda intet ont vetande människor runt sin lilla vita tass. Han bodde tidigare på en golfbana i uppsala, därav namnet, gissningsvis hade han lika många älskarinnor som sin namne men idag är dock hans kärlek endast riktad mot oss människor. När han kom till föreningen hade han svåra infektioner i ögonen, en del katter har trånga tårkanaler och ögonen blir känsliga och lätt irriterade. Ett litet problem för en katt med en kärleksfull ägare som kan vara där med en liten bomulstuss och torka ur. Men lille Tiger hade ingen ägare och inga bomulstussar. Väl inne i föreningen har han fått all den behandling och omvårdnad han är värd, nu ser ögonen fina ut och om det någon gång börjar rinna så finns vi genast där med bomullstuss i högsta hugg. Och man kan inte annat än pyssla om honom med glädje för han är som sagt en mycket charmig herre och vi har aldrig haft några problem med att hantera honom.
Trots en väl tilltagen kroppshydda rör han sig kvickt likt en kattunge, jagar snören och hoppar högt. Ibland tar han däremot till listen och låtsas att han inte når leksaken, han är även smart nog att be om hjälp när maten gjort oåtkomlig i så kallade aktivitetsleksaker - något som han tycker verkar jättesmart, vi människor bli ju väldigt aktiverade av att hjälpa honom få ut godsakerna, det gäller att stimulera oss människor så vi inte blir slöa. Längre ned kan ni se en video på Tiger Woods, jag försöker att låta bli att hjälpa honom men jag kan avslöja att när kameran stängdes av trillade jag än en gång dit och han fick sina godbitar utan att ens behöva lyfta en klo.

Snett mittemot TigerWoods bor MaxGandalf. Han lämnades in på en djurklinik av en privatperson som hittat honom med en skada på framtassen och öronen fulla av skabb. Han blev grundligt ompysslad och bor numera på katthemmet.
Han är en svart liten kluns med tjurnacke och ärren från livets strider duggar tätt över kroppen. Öronen är trasiga och hans skarpa blick måste ha satt skräck i många fiender därute på fältet. Men hans liv har börjat om på nytt. Idag spenderar den ärrade krigsherren mestadels sin tid sovandes sin skönhetssömn på fluffiga bäddar i kulörta färger. Inga fler långa jakter på mat bland dikesgrenar och soptunnor, här har han mat och vatten på det bekväma avståndet två meter.
De sylvassa klorna är prydligt klippa och tassarna trampar rytmiskt närhelst han får gos och uppmärksamhet. För gos är en ny och mycket spännande del i hans liv, han kan knappt få nog. Att han njuter går inte att ta miste på, spinnmotorn går igång och de kisande ögonen glittrar av lycka. Han brukar inte sluta spinna förrän du har lämnat rummet.

Barnaby är ännu en trevlig gosse som ganska nyligen insett fördelarna med att ha människor omkring sig. Förutom kost och logi får han daglig massage och det älskar han! Särskilt skönt är det kring nacke och skuldror, jag till och med pannan ska man massera på. Han spinner och buffar med sin lilla rosa nos för han vill alltid ha mer. Vacker är han också, med sin gulröda päls som är tät och len att köra fingrarna igenom. Just nu tycker han att hans box duger bra vad gäller utforskning men han gör allt oftare små utflykter i korridoren. Han gör det i smyg, han kanske tror att han inte får, och många volontärer har fått göra skallgång efter lille Barnaby som ligger nöjt i något mysigt utrymme där han kan studera våra konstiga förehavanden.

Varken Barnaby eller MaxGandalf har kanske inte samma självsäkra utstrålning som tex Tiger Woods men de har båda det där lilla extra som har gjort att jag fäst mig vid dem.
Man kan aldrig riktigt sätta fingret på det men vissa katter går som en liten varm solstråle rakt in i ens hjärta.

Glöm inte bort att redan nu skriva in Kattens dag i kalendern, den 1a advent firar vi på katthemmet med öppet hus lördag och söndag, vi kan lova mysig stämning med olika aktiviteter, lotterier, försäljning och fika.

Jag och alla andra på katthemmet önskar er en trevlig oktober månad!

Brev från Rock och Ivan

Vi har även fått en hälsning från Rock o Ivan, som jag också skrivit om tidigare. Vi var måna om att de fick ett hem där de kunde få utlopp för all den energi som de hade i kroppen, och de verkar inte kunna fått ett bättre hem:

Hej!

Här kommer lite nya bilder på pojkarna, som ett försök att illustrera det ”uteliv” de haft sedan slutet av juli. Det har gått superbra att ha dem ute, och det märks hur de njuter av allt vad omgivningen på landet kan erbjuda!

Första dagen var Ivan väääldigt skraj, men när jag satte mig på brotrappen med dörren öppen så vågade han ta några steg ut innan han blev rädd för något och kvickt stack till tryggheten i hallen/min famn. Men för varje utfärd vågade han lite mer (det var ju spännande!), så redan efter ett par dagar vågade han sig iväg själv några timmar åt gången. Dörren stod på vid gavel hela dagarna de första två månaderna, men redan efter ett par veckor hade en rutin satt sig, där de var ute hela dagarna och efter middagsmaten var det inomhus-tid tills nästa morgon.

Rock hade i stort sett inga bekymmer alls, han var nästan odrägligt mallig över hur mycket tuffare än Ivan han var i början. Och vad gäller hans toalettrutiner så har de ”försvunnit”, sen de började gå ut står toaletterna i stort sett orörda.

Med tiden har de fått lite grann 2 varsina uteliv.

Ivan drar iväg långa stunder på dagarna, och ser alltid ut som han är ”på uppdrag/har bråttom” när han kommer förbi för att säga Hej (vilket han alltid gör 2-3 ggr/dag). Tills man pratar med honom, då vill han upp i famnen en stund för att pussas & kramas innan han måste dra vidare. Kommer hem med ca ett byte per dag, hittills har vi fått njuta av ödlor, möss, sorkar, fåglar och nån råtta. Han är så snäll som ser till att vår brödföda är säkerställd. Han är nämligen rätt dålig på att fullfölja sin jakt, utan släpper dem gärna till Rock eller oss att jaga ifatt och ta hand om. Honom behöver vi också ofta ropa in på kvällarna, och efter middagen vill han alltid ut igen. I ca 15 minuter, sen kommer han på att han nog är rätt trött och går upp och lägger sig och gosar järnet med oss.

Rock håller sig mera kring oss när vi är ute. Han vill gärna ”hjälpa till” med våra diverse projekt och pratar mycket under tiden och är vi inne kommer han ofta och frågar oss om vi inte vill gå ut. Han har också själv koll på när man ska gå in för kvällen, och springer sen upp i soffan för att invänta mys och beundran från oss. Han har också blivit kungen av att ”ta hand om” flugor/nattfjärilar etc som kommer in i huset.

De har dock kvar sina lekstunder, rätt var det är kommer två streck över tomten när de jagar varann (de turas också ofta om att vara den jagade, så att det blir rättvist liksom)

Känns som en ganska begränsad sammanfattning av hur vi har det i vår familj, men det är svårt att beskriva hur härligt vi har det tillsammans med pojkarna utan att det blir en mindre roman!

Tack igen, vi är så glada att ha dem i vår familj!!

//Nina & Anders