Idag fick Folke och Sylvia en lång lekstund, det var väl behövt. Sylvia, som är liten och nätt, kan med smidighet och god precision hoppa omkring i boxen. Medan Folke, med ungefär det dubbla i kroppsmassa men tycker sig vara minst lika smidig som Sylvia, han låter som en elefant när han dundrar över möblerna så det dunsar i väggarna!
De leker så fint tillsammans, ibland sitter de mitt emot varandra, på bakhasorna. Och så boxas de och svänger med tassarna och duckar för slagen, vissa dagar kan man skratta så man får ont i magen :) Sen får de så klart en gos stund också, Folke ligger gärna i knät medan Sylvia rullar hellre ihop sig på en möbel och börjar spinna när man klappat en stund.
Zelda är en nykomling på katthemmet, men som ett bevis på den oskrivna lagen: vackra katter flyttar först, så har hon många beundrare och det dröjer inte länge innan hon flyttar. Hon är en vacker katt och är väldigt busig och aktiv samtidigt som hon är sällskaplig och kelen.
Gustav och jag, vi har våran speciella stund på morgonen. Jag tillbringar extra mycket tid hos honom och allt är noggrant schemalagt. Katter blir trygga av rutiner, samma sak vid samma tidpunkt. Jag tror att de stimuleras av att få använda sin inbyggda klocka, vilken har en stor betydelse i en katts naturliga liv.
Gustav har fått en ny möbel, en sån där med en hängkorg som han älskar att ligga i. Jag har även gjort roliga leksaker åt honom, en liten fjäder längst ut på en lång pinne som kikar fram bakom en gardin är nästan oemotståndlig även för en blyg katt!
Keso har blivit modigare och sitter gärna framme i boxen och tittar på vad de andra katterna eller personalen sysslar med. Mikk har sitt favorithäng på en möbel med god utsikt. Där brukar att ligga och kuttra lite förföriskt åt oss för att vi ska komma in och kela med honom.
Vi hade en reporter hos oss i veckan som gjorde intervju och tog flera bilder, bl.a på Mikk. Vi får se om artikeln dyker upp i tidningen 18minuter nästa vecka.
Diana får sin egna tid med min kollega, hon har varit jätteduktig. Diana tränar i skrivande stund på att inte bli rädd för dörrar som öppnas. Hon har tränat lite varje dag och nu är hon till och med lite nyfiken på vad som kan finnas bakom dörrarna. Man vet aldrig riktigt vad som har gjort att en del katter är så rädda. Kanske har de bott i en otrygg miljö eller råkat ut för en olycka. Diana är i alla fall på god väg att bli trygg, hon är så underbar och kärleksfull mot min kollega, som hon har fäst sig lite extra vid eftersom hon har jobbat mest med henne.
En nykomling på katthemmet heter Griselda. Hon har bara varit här några dagar och vi har gått försiktigt fram eftersom hon är en skygg liten dam. Snart kommer vi börja jobba mer med henne, vi börjar med handskar eftersom hon försvarar sig. Det brukar inte dröja länge innan katterna förstår att det här med att bita och riva inte gör någon skillnad. Sen handlar det bara om tid och tålamod.
Katten Lipton har utnämnt sig till kung över katthemmet. Han ser ut som en kung och för sig som en kung. Stilig är han, och charmar de flesta tvåbenta besökare. Han är väldigt kelen och busig och ibland har han lite svårt att skilja dessa aktiviteter åt. Därför är det viktigt att vara konsekvent och sätta gränser, hur ska katten annars veta hur man beter sig? När man gosar ska man inte bita, det har han lärt sig. Men ibland när man blir så där riktigt busig och kittlig så kan han nypa till. Då är det slut på goset och vi lämnar honom ifred en stund, kanske får man leka lite istället.
Att säga att katter är oförutägbara och lömska är en dålig ursäkt för att man inte förstår dem. För katter har ett tydligt kroppspråk och ger tydliga signaler, bara man vet vad man ska titta efter. Lipton är en riktig charmör och det kommer inte dröja länge förrän han har snärjt sin alldeles egna familj :)
Suune, just precis, två u:n, är på tillfälligt besök och ska alldeles snart flytta till ett jourhem. Suune är helt besatt i händer, han gnuggar sig, stryker sig, slickar och snuttar på händerna när man gosar. Detta brukar vara ett tecken på att katten har tagits för tidigt från sin mamma, den har inte fått uppleva avvänjningen och är därför lika ömhetstörstande mot människor som den var mot sin kattmamma. Suune känner stor kärlek och trygghet hos människor och visar det genom att vilja vara så nära som det går och tex snutta på fingrarna.
En annan besökare är Andy Pandy. Även han är otroligt social och kärleksfull. Om man inte hälsar på honom ordentligt så lägger han framtassarna om ens ben och tittar bedjande upp på en med glittrande ögon. Om man fortsätter ignorera honom och råkar börja sig ned så klättrar han helt enkelt upp på ens rygg eller axlar och ligger där nöjt spinnandes. Får han ligga där en stund händer det att han hinner somna.
Ja, det var allt för den här gången! På återseende :)
